Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 2. Spår af en abstinenspraxis i klassisk historisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DEN KLASSISKA FORNTIDEN.
kronisten, ”deras svett hade en så ryslig lukt, att alla måste
undfly dem i badhusen.”
Vi se alltså, att till och med de ytterst sparsamma
uppgifter, som vi från antiken äga om hithörande ting, dock
tillåta oss att uppräkna en hel rad af namn på absolutister.
Jag kunde lätt öka detta antal, om en sådan katalogisering
medförde någon nytta. Därur framgår klart, att absolutismen
under denna tid och i dessa vinländer öfver hufvud taget ej
var så sällsynt, som man vanligen föreställer sig. Dock, den
var icke allmän. Det kan man däremot säga om den
egentliga måttligheten i detta ords sanna och rätta betydelse, d. v. s.
om seden att blott föga njuta rusdrycker, och att aldrig eller
ytterst sällan berusa sig. Att Caesar var lika måttlig i
vin-drickandet, som han i kärlekens njutningar var motsatsen, är
bekant. Äfven arfvingen till hans namn och hans
världs-härskartankar berömmes sin för ovanliga måttlighet (”vini
natura parcissimus” yttrar Suetonius i sin karaktäristik af
Augustus.)
Synnerligen illa beryktadt var besökandet af offentliga
krogar eller ”kneiper”; till och med att äta i en sådan
ansågs anstötligt. Det berättas, att en medlem af areopagen i
Athen, hvilken gjort sig skyldig till en dylik förseelse, blott
af denna orsak utstöttes ur det höga kollegiet. Begäret
efter sällskap kunde tillfredsställas på andra sätt: man gick
in på en rakstuga eller hvilken som hälst offentlig verkstad,
till en stod — därför de talrika exedrae eller sittbänkarne —
eller till en ”leskhe” — just för detta ändamål inrättad
sällskaps- och samtalshall — hvarest man roade sig med prat,
lekar och dylikt. Men de mest besökta samlingsplatserna voro
de alltid storartadt inrättade badhusen, teatrarna och
rännar-banorna, liksom i Rom marsfältet.
Man kan ej förneka, att vår tid i afseende på det
sällskapliga umgängets yttre anordningar står långt efter antiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
