Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 2. Spår af en abstinenspraxis i klassisk historisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄNDA ANTIKA ABSOLUTISTER.
27
Dryckenskapen var då hänvisad till privatlifvet, och
redan därigenom uppdrogs däråt en välgörande gräns.
Äfven i den tidsålder, hvarmed vi nu sysselsätta oss,
synes det, såsom för öfrigt under hela antiken, hafva ansetts
som god sed, att kvinnorna icke, eller åtminstone blott ytterst
sällan, drucko vin. Att närvaron af kvinnor — med
undantag af hetärer — vid symposierna ansågs opassande, betygas
för den äldre, egentligen klassiska tiden af Isaios (3, 14 p. 39)
för den sednare genom Ciceros ord (Verr. 2, 1, 26, 66):
”negavit moris esse Graecorum, ut in convivio virorum
accum-berent mulieres.” Ailianos förklarar, och han är i detta fall
helt visst en representant för hela sin tidsålder: ”en kvinna,
som älskar att dricka, är ett monstrum, och ett ännu
ohyggligare vidunder är en kvinna, som berusar sig.” (anf. st.)
Han berättar med afsky, huru en gång en kvinna ingick ett
dryckesvad och till och med vann detsamma, ”sålunda
för-värfvande sig en den skymfligaste seger.”
Att dricka om dagen ansågs äfven bland männen som
tadelvärd utsväfning. Vinförtärandet vid måltiderna undantaga
vi dock därifrån; som bekant var det t. ex. sed att tidigt
på morgonen förtära bröd och vin, liksom hos oss kaffe med
bröd. I förbigående bör man dock gifva akt på, att man i
antiken ännu icke, som i vår tid, kände den oseden att ”hjälpa
ner” hvarje rätt med en dryck vin. Det är i detta hänseende
mycket anmärkningsvärdt, att den — åtminstone andligt —
kräsmagade Horatius gjort den riktiga iakttagelsen, att
inmundigandet af starka drycker förstör förmågan att uppskatta
smaken hos de fina rätterna. (Hor. Sat. 2, 8, 38).
Yttringarna af den egentliga dryckenskapslasten hos de
antika folken förekommo vid de grekiska symposierna och
de romerska ”comissationes”, aftonsällskap, där män och
stundom äfven hetärer voro närvarande. I dessa lag härskade
till och med ett formligt tvång att dricka, i det seden var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
