Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den klassiska forntiden - 3. Den senklassiska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SENKLASSISKA TIDEN.
29
tion och Sabianus, de förnämsta förkämparna för denna
riktning, som för sin höga etiska kulturs skull kraftigt inverkade
på sina samtida, de med vinabstinensen närsläktade
grundsatserna rörande den animaliska födan. Sannolikt hörde båda
dessa tillsammans till en tradition eller imitation af
pythago-reismen. Därpå häntyder äfven deras sed och föreskrift, att
hvarje afton aflägga räkenskap öfver dagens arbete.
Äfven hos Seneca och Plinius d. y., som praktiskt för
det mesta lefde kräsligen, finna vi abstinenstanken teoretiskt
erkänd och försvarad.
11. Eroter på krogen (väggmålning funnen i Pompeji 1894. Den afser att
framställa en krogscen, men har för att ge komisk effekt framställt alla
agerande som eroter.)
Samtidigt finna vi i orienten det för det senare
munkväsendet i viss mening mönstergifvande uppträdandet af esséerna
och de s. k. therapeuterna. De förstnämnda lefde i formliga
kloster efter de strängaste regler och fingo ej äta någon spis,
som icke tillredts af ordensbröder och i enlighet med ordens
stadgarna. Köttföda var förbjuden och, som det tyckes, äfven
vin. Åtminstone afhöllo sig deras kristliga efterföljare,
ebio-niterna, helt och hållet från förtäring af vin. Esséerna hade
egendomsgemenskap och republikansk författning, idkade
landt-bruk och handel, och sysselsatte sig dessutom med religiösa
öfningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
