Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Ur kristendomen och ny kterhetsf rågan.
en antika kulturen omdanades småningom af
kristendomens från öster mot väster segerrikt
fram-I trängande rörelse. Då emellertid denna i sitt
första framträdande trädde i den skarpaste
opposition mot antikens gudstjänstformer och därmed
sammanhängande statslif, blef omdaningsprocessen så radikal, att hela
den klassiska kulturen gick under. Därtill bidrogo ock i
synnerligt hög grad de upprepade anfall på det försvagade
romerska riket, hvilka med allt större styrka företogos af de
halfvilda germanfolken i mellersta Europa, anfall, som slutade
med en formlig barbaröfversvämning af den romerska världen.
På det sammanstörtade romerska världsväldets ruiner
växte emellertid en ny kultur upp: kristendomen såg i Roms
fall en försynens straffdom öfver en syndig värld och
försummade ej att på de nya folk, som nu framträdde i historiens
förgrund, rikta en kraftig mission. Kristendomen omdanade
så de forna barbarfolken till nya kulturbärare, och så växte
under katolska kyrkans skygd och vård vår nya odling fram
ur den gamlas förstörelse.
Kristendomen hade, som vi veta, utgått från den judiska
religionen: dess stiftare var en Israels son, och dess första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
