Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 URKRISTENDOMEN OCH NYKTERHETSFRÅGAN.
bekännare voro israeliter. Kristus uppträdde emellertid som
reformator af den mosaiska religionen, och medan denna
betungade människors själar med en mängd bud och förbud,
förkunnade Kristus den sanningen, att människokärlekens stora
bud är lagens fullbordan, och att de mosaiska stadgarna endast
haft en öfvergående, historisk betydelse för de förgångna
släktenas uppfostran.
Hvilken ställning intogo nu Kristus och hans närmaste
lärjungar till asketismen och särskildt till den afhållsamhet,
hvarom här är fråga? Som vi veta, har detta spörsmål spelat
den mest betydande roll i den senare inom kristendomen
framträdande nykterhetsrörelsen. Den ene söker i Kristus’ person
och exempel ett stöd för friheten från hvarje asketiskt band,
den andre åberopar samma exempel för en motsatt
uppfattning. Jag vill, innan vi gå att historiskt besvara den
intressanta och omtvistade frågan, genast anmärka, att, huru än
svaret utfaller, dess beskaffenhet icke kan äga någon afgörande
betydelse för vår tids nykterhetsrörelse. Ty dels äro de
förhållanden, i hvilka vi nu lefva, helt andra än dessa tiders, dels
är nykterhetsfrågan framför allt ett fysiologiskt-socialt
spörsmål, endast i sekundär grad sammanhängande med religionen.
Föga frågar man sig efter urkristendomens ställning, när dét
gäller att afgöra andra liknande sociala spörsmål, t. ex. frågorna
om margarinförbud, om byggnadshygienens bud och förbud,
om skyddsåtgärder mot farsoter, såsom vaccination m. m.,
lika litet som man i afseende på det yttre lefnadssättet för
öfrigt anser vår tid vara bunden af Kristus’ efter hans tids
förhållanden afpassade sedvänja, t. ex. i fråga om klädedräkt,
födoämnen o. s. v. När Paulus bland annat ger anvisning om
kvinnornas hårklädsel och hufvudbetäckning, anser man sig
med rätta i vår tid icke bunden däraf, knappast ens af hans
bekanta, till förbud gränsande sats: kvinnan tige i församlingen.
Efter dessa anmärkningar, som skola närmare utföras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
