Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 UR KRISTENDOMEN OCH NYKTERHETSFRÅGAN.
rusdrycksförbud. Kristus har förbjudit edgång. Äfven detta
hans i direkta ord uttalade förbud plägar bortförklaras af dem,
som slå sig för sitt bröst och häpna öfver vissa absolutisters
fräckhet att våga bortförklara hans vindrickande på det sätt
att de antaga att vinet varit icke-berusande. Som af vår
föregående utredning framgår, kunna vi ej gilla dessa
absolutisters enligt vår tanke på missförstånd och missriktad äflan
att göra Kristus till nutidsmänniska beroende bibeltolkning,
men vi kunna dock förstå den; den är åtminstone konsekvent.
Vi förstå däremot icke deras konsekvens och logik som
anföra Kristus’ exempel till stöd för sitt bruk af berusande
drycker, men ignorera icke blott hans exempel utan hans
uttryckliga föreskrift i andra stycken.
Om någon härvid skulle erinra, att Kristus vid ett
tillfälle rent af påbjudit vindrickande för den eftervärld, som skulle
hålla hans minne i helgd, nämligen vid nattvardsinstiftelsen,
så upprepa vi blott vår påminnelse därom att bröd och vin
på hans tid utgjorde den vanliga enklare måltidens
hufvud-beståndsdelar, liksom hos oss t. ex. mjölk och bröd. I stället
för våra vanliga flytande näringsmedel mjölk, dricka, soppor
m. m. brukade hela antiken den dels ojästa, dels mer eller
mindre jästa drufsaft, som med ett gemensamt namn kallades
vin. Att Kristus skulle påbjudit, att vid åminnelsemåltiden
måste användas ett vin, som vore berusande, kan väl icke falla
ens den störste rusfanatiker in. Flera kyrkor bruka ju ock
alkoholfritt vin.
Det återstår nu att tillse, i hvad mån
nykterhetstenden-serna gjort sig gällande hos Kristus’ närmaste efterföljare.
Den förnämste utbildaren af kristendomen i början af
dess framträdande är, som bekant, Paulus (antagligen f i Rom
år 64 e. Kr.). Denne ursprungligen i fariseisk lagbundenhet
uppfostrade, äfven i grekisk filosofi bevandrade jude genomgick
ju en märklig inre utvecklingsprocess, som af den bundne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
