Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Urkristendomen och nykterhetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 FORNKRISTENDOMEN OCH NYKTERHETSFRÅGAN.
Hafven I glömt allt re’n den törst, som Israel kände,
törst, som med vatten blef släckt, utur källan den hårda, med
stafven,
Moses’ magiska staf, som upplät klippornas källor.
Jag är Nykterhets mö, som, där mig blott enigt man följer,
öppnar för dygderna väg, för samtliga dygdernas skara.
[Ingemuit tam triste nefas fortissima virtus
Sobrietas, dextro socios decedere cornu
invictamque manum quondam sine caede perire.
Vexillum sublime crucis, quod in agmine primo
dux bona praetulerat, defixa cuspide sistit,
instauratque levern dictis mordacibus alam
exstimulans animos, nunc probris, nunc prece mixta:
’Quis furor insanas agitat caligine mentes,
quo ruitis, cui colla datis, quae vincula tandem
— proh pudoi’ — armigeris amor est perferre lacertis?
ad nocturnas epulas, ubi cantharus ingens
despuit effusi spumantia damna Falerni,
in mensam cyathis stillantibus, uda ubi multo
fulcra mero veterique toreumata rore rigantur.
Excidit ergo animis eremi sitis, excidit ille
fons patribus de rupe datus, quem mystica virga
elicuit scissi salientem vertice saxi?
En ego Sobrietas, si conspirare paratis,
pando viam cunctis virtutibus.............]
Denna poetiskt sköna, af ädlaste indignation burna
protest mot dryckenskapen är afgifven af en man, som själf
tillhörde kyrkans juste-milieu-människor och långt ifrån var nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
