Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den äldre medeltiden - 2. De nya kulturfolken under kristendomens inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medeltidens präster.
73
tredje seklerna märker man spår af förvärldsligad kristendom,
och ännu mer blir detta fallet i fjärde och följande
århundradena, då kristendomen blifvit statsreligion i romerska riket
och med våld påtvangs barbarfolken. Det var icke nog med
att de tvångskristnade massorna togo saken lätt och lefde som
förut, blott med utbyte af några hedniska gudanamn mot
namnen på kristna helgon samt med litet vidskepligt nyinlärdt
hokuspokus, såsom med korstecknet, som ansågs kunna jaga onda
andar på flykten. Men äfven kristendomens som man kunde
vänta högst invigde, präster och munkar, lefde på denna tid
långt ifrån alltid ett exemplariskt lif. Att den fornkristna
strängheten i lefnadssätt och späkandet af köttet afslappats,
finner man snart vid ett studium af dessa tiders kyrka och
prästerskap. Det är högst egendomligt att se, huru äfven
personer, som i allmänhet föra eller åtminstone prisa och
beundra ett asketiskt lif, kunna tillåta sig ganska långt gående,
högst oasketiska friheter. Se t. ex. på den som skald berömde
biskopen af Poitiers Venantius Fortunatus (t omkr. 610),
författaren af ”Sankt Martinus’ lefnadslopp” och af den efter
många omklädnader under formen ”Upp min tunga, att
lof-sjunga etc.” i svenska psalmboken upptagna hymnen ”Pange,
lingua, gloriosi proelium certaminis”. Denne hymndiktare,
asketen Martinus’ lofprisande biograf och den entusiastiske
vallfärdaren till hans graf, har bland många andra smådikter
äfven efterlämnat följande karaktäriska biljett, riktad till två
genom en intim vänskaps band med honom förbundna
nunnor, hos hvilka han deltagit i en aftonmåltid:
»Midt i vår läckerhetsfröjd ocb i smakens skiftande njutning
stundom jag slumrade till, medan jag satt vid ert mål,
öppnade munnen ibland och ibland jag slöt mina ögon,
där jag vid dignande bord satt ibland rätternas mängd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
