Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den äldre medeltiden - 2. De nya kulturfolken under kristendomens inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
DEN ÄLDRE MEDELTIDEN.
Själen var grumlad för visst, jag försäkrar Er, älskade väsen,
ej jag förmådde att fritt styra min tanke, mitt ord.
Fingret mig nekade tjänst och pennan vägrade löpa,
vintyngd sångernas mö darrande gjorde min hand.
Mig, medan andra ännu där drucko sin måttliga bägar,
bordet för irrande syn simmande syntes i vin.
Nu dock, så godt jag det kan, vill jag älskade modern och
systern
sända ett kärlekens ord, bundet i hast uti vers.
Ännu förvisst sina band vill sömnen knyta om skalden
detta med darrande hand skref jag på kärlekens bud.» 1
Att emellertid äfven i den germanska kristenheten den
strängare asketismen fann anhängare veta vi, och om en viss
Adalbert (t omkr. 750), som dock af somliga anses för
gal-lier, men som verkade på germanskt område, tror man sig
veta, att han var hufvudman för en sekt, som lifnärde sig af
mjölk och honung, med undvikande af icke blott kött och vin,
utan äfven bakadt bröd och andra födoämnen. Han höll
gudstjänst under bar himmel och blef af folket vördad som
undergörare. Adalbert har tydligen varit en mycket fantastisk
mystiker; vi äga i behåll ett särdeles underligt dokument af
hans hand, hvilket han uppgaf innehålla en honom från
himmelen gifven särskild uppenbarelse. Germanernas bekante
apostel Bonifacius satte sig energiskt emot Adalberts läror —
hvilket tyder på att de vunnit en viss utbredning —
anklagade mannen hos påfven och fick kättaren fängslad. Han
undkom visserligen ur fängelset, men blef på sin flykt
mördad; i dessa oroliga, halfbarbariska tider gick ingen säker för
stigmän och mördare.
Gnostiskt-manikeiska, strängt asketiska sekter och
en
1 Se vidare J. Bergman, Ur medeltidens latinska poesi, Sthlm
1899 (sid. 12 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
