Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Muhammed och Islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 MUHAMMED OCH ISLAM.
”0, I som tron! Vin och hasardspel samt idoler och
lott-kastning med pilar (ett hos araberna mycket omtyckt nöje)
äro blott styggelser, härrörande från Satan. Hållen Eder
därför fjärran från sådant, att I mån varda lycklige. Satan
vill genom vinet och spelet blott stifta fiendskap och hat
mellan Eder och afhålla Eder från Allahs åkallande och från bönen.”
Ett annat, till formen något mildare uttalande står att läsa
i suran II, vers 216: ”Man skall spörja dig1 om vin och
hasardspel. Du skall då svara: de ådraga människorna både synd och
fördelar, men det syndiga i dem är större än det qagn de medföra.
Ett ännu mildare, vid jämförelse med det första något
öfverraskande yttrande är sur. XVI v. 69: ”Och I hafven
palmfrukter och vindrufvor, af hvilka I bereden rusande vin
och härlig föda; se, i sådant hafva tänkande människor tecken
(nämligen af Allahs makt)”.
Detta sistnämnda ställe är högst egendomligt, emedan
det synes stå i strid med koranens allmänna uppfattning i
fråga om rusdrycker. Vi se, att äfven muhammedanernas bibel
kan ge anledning till tvistiga meningar i frågan. Emellertid
är det ett faktum, att Islams bekännare i alla tider hafva
betraktat vinförbudet såsom absolut och bindande. Också tolkas
de båda sista ställena af den islamitiska teologien i analogi
med det första, som ju innehöll en bestämd varning för vinet.
Man förklarar då det sist anförda yttrandet efter principen:
’allt är godt, men icke allt är mig nyttigt’; det rusande vinets
makt öfver människosinnet är, äfven det, ett bevis på Allahs
makt, som i detta hans skapade verk ger sig tillkänna, men
däraf följer icke, att människan befinner sig väl af att utsätta
sig för naturmakten i denna dess form.
Att redan Muhammeds förste lärjungar voro absolutister,
och att helnykterheten icke är en senare införd praxis, som
man möjligen på grund af koranens mindre konsekventa utta-
1 Muhammed tänkes tilltalad af Allah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
