Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den senare medeltiden. Brännvinets första framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 DEN SENARE MEDELTIDEN.
Som vi se, är han dock fast öfvertygad, att den farliga
drycken, låt vara, att den till och med leder i galgen, dock
med mått brukad är förträfflig, och åt sin öfvertygelse, att
den aldrig i tiden skall kunna beröfvas en törstig
mänsklighet, ger han ett i sin drastiska kraft mycket karaktäristiskt
uttryck i den följande strofen, som lyder:
Kyrkans svinahjord af munkar,
världen all förresten, lunkar
dit den får sig goda klunkar
nu och i. all evighet. *
Och för att visa, att hans hastigt afslutade lilla
nykter-hetspredikan icke var afsedd att göra något allvarligare
af-brott i den höga sången till vinets lof, afslutar han kvädet
med följande komiskt-högtidliga tillbedjan, bakom hvars
prisande ord dock den oförbätterlige skalken sticker fram med
en smula van vördnad för själfva Bacchus’ gudom:
Säll den buk, som du får bukta,
säll den nos ditt os får lukta,
säll den mun, som du får fukta,
lyckligt är dess läppars par!
Ödmjukt be vi: öfverflöda,
och sätt smak på mänskors föda,
lär oss prata mycken gröda,
sorlande i gamman glad!
En särdeles drastisk satir öfver de försoffade kyrkliga
stormännens lefnadssätt i medeltidens afton föreligger i den
sannolikt i Tyskland författade, men äfven i. svensk
bearbetning föreliggande ”Abbotskämtan” (skiemptan um abbotar
1 Se vidare J. Bergman, Ur medeltidens poesi, s. 185 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
