Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den senare medeltiden. Brännvinets första framträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÄNNVINETS FRAMTRÄDANDE.
105
slag af ”vin”: från drufvans nypressade saft till de starkt
giftiga s. k. palmvinerna och allehanda dekokt på frukter och
kryddor. Det antika vinet anses emellertid i allmänhet ej
hafva kunnat uppbringas till mer än c:a 15 ä 20 procents
al-koholhalt. I det föregående är omnämndt, huru som redan
egypterna kände konsten att af spannmål framkalla den
rusdryck som kallades ’den pelusiska”, och som torde i det
närmaste ha motsvarat senare tiders öl. Bruket af öl var dock
i antiken mindre allmänt, och det är först de germanska
folken, som i saknad af drufvan (hvars odling först under kristen
tid tog någon fart i Tyskland) låtit öl och mjöd spela någon
mera betydande rol i folkhushållningen. Redan från tiden
omkr. 800 f. Kr. är bruket af mjöd hos skandinaverna
historiskt bestyrkt (Pytheasfragmenten). Plinius berättar, att
cere-visia (sädesdryck) dracks hos gallerna och celia eller ceria,
ett slags kornvin, i Spanien. Tacitus beskrifver germanernas
ölbrygd och under medeltiden var öltillverkningen en viktig
germansk näringsgren. Från 1200-talet har man
försäljnings-taxor och lagbestämmelser angående tillverkningen.
Ryssarnas kvass (af krossad råg) är också en bevisligen
allt ifrån medeltiden hos dem brukad nationaldryck af
väsentligen samma slag som de germanska maltdryckerna. De
gamla sägnerna tillskrifva ölbrygdens uppfinning en mytisk
konung vid namn Gambrinus, hvars rike plägar förläggas till
trakten af det nuvarande Belgien. De klassiske författarnes
uppgift, att egypterna varit konstens uppfinnare bringas af en
gammal krönika från medeltidens slut i samklang med dessa
germanska traditioner på det för medeltidskrönikan
karaktäristiska, ogenerade sätt, att Gambrinus uppgifves hafva varit en
lärjunge af den egyptiske guden Osiris.
I äldre tider användes i st. f. humle hvarjehanda ämnen,
exempelvis pors och tallstrunt, för att ge ölet smak. Humlen
synes ha vunnit insteg strax före korstågstidehvarfvet. Mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
