Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Reformationstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUTHER OCH DRYCKESSEDERNA.
111
flödets skum urskilja djupet af den öfvertygelsens lugna flod,
som flyter därunder.
Det är alldeles naturligt, att den af ett onaturligt
from-hetstvång så länge pinade, och plågade, till sin natur kraftfulle,
gladlynte och sällskaplige Luther skulle, när han blef frigjord
ur munkväsendets bojor, taga afstånd från all slags därmed
besläktad askes. Nu kände man på hans tid ingen annan
grund för total afhållsamhet från rusdrycker än den på dylik
askes fotade: fysiologien hade då ej nått den höjd, på hvilken
den nu står. Det kan därför på intet vis förvåna oss att finna
Luther yttra sådana ord som: ”Kan Gud förlåta mig, att jag i
tjugu års tid pinat och plågat honom med mässläsande, så tager
han ej illa upp, att jag någon gång tager mig ett godt glas
och i all ärbarhet förlustar mig tillsamman med goda
människor och gifver Gud. äran: världen må säga därom hvad
den vill” .... ”Har Gud kunnat skapa stora sköna gäddor och
skönt rhenskt vin, så kan jag ock äta och dricka sådant.”
Som bekant, försumma de mot Luthers etik särdeles
kritiska katolikerna ej att beskylla honom för både det ena
och det andra i epikureisk lifsnjutningsväg. Man har dock
härvid alldeles säkert gått för långt. Det är sannt, att Luther
i sin opposition mot det katolska celibatet till och med gick
därhän, att han gaf den mycket giftaslystne landtgrefven
af Hessen ett slags auktoritet för dennes dubbelgifte (vid
sidan af sin lagliga gemål, lät han formligen viga sig ”till
vänster” med en morganatisk maka), och omgiftet, hvars
moraliska befogenhet i den äldsta kristna kyrkan varit så
om-stridt, finner i Luther en varm försvarare’, och på ett ställe
säger han: ”det förvånar mig, att juristerna stöta sig så mycket
på våra prästers omgifte, när en efter sin första, andra, tredje
1 De protestantiska reformationsteologerna voro i
allmänhet-besjälade af stark oppositionslust mot det katolska celibatet, och när
t. ex. den gamle hvithårige Abraham Calovius med åldersdarrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
