Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Reformationstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
reformationstidehvarfvet.
den öfversattes af ingen mindre än Laurentius Petri, Sveriges
förste lutherske ärkebiskop och sannolikt är den första i
Sverige tryckta nykterhetsskrift. Den heter ”Wider die
Trun-kenbolde” (på svenska ”Emoot Dryckenskap”x, tryckt i
Stockholm 1558, ny uppl. 1560).
Boken är hållen i ett slags samtalsform och innehåller
en tydlig, delvis ganska drastisk redogörelse för hvilka
invändningar drinkarne pläga göra mot den, som ville afhålla dem
från dryckenskap.
Den fingerade nykterhetsvännen, som framställes talande
med drinkaren, söker påverka denne genom att erinra, att
fylleri är i bibeln uttryckligen förbjudet. Därpå svarar den
slagfärdige dryckeshjälten med anförande af andra skriftens
språk, som han tycker gå i motsatt riktning. De starka
dryckerna äro ju, menar han, ”ett Guds kreatur” (= af Gud
skapade) och ”alla Guds kreatur äro ju goda och ej till
förkastandes, då man tager dem med tacksägelse.” Så långt kan
väl äfven en nutida kristlig försvarare af dryckessederna gå
med, men värre lär det bli, när han kommer med det djärfva
och för nutidsmänniskors öron nästan hädiskt klingande
påståendet, att han ”aldrig kan gudligare bedja, än när han
fått sig ett rus.” För att förstå ett dylikt yttrande, som en
nutida läsare väl knappast skulle vilja tro vara menadt på
allvar, måste man betänka den absoluta frånvaron af någon
allmän opinion, som stämplade ens ruset såsom vanhederligt.
Man ansåg tvärtom, att det var försynens goda gåfva till
människorna, att de någon gång vid glada och festliga
tillfällen kunde få genom ett ordentligt rus glömma sina
vedermödor. Det är den gamla germanska tankegången, sådan vi
minnas den från Frithiofssagans: ”hvar enda kämpe tog sig
ett ärligt julerus, gick sedan bort att sofva förutan harm och
sorg”, eller ”vin är Valfaders dryck och ett rus är dig undt,
1 Egentligen: emot drinkarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
