- Project Runeberg -  Nykterhetsrörelsens världshistoria /
121

(1900) [MARC] Author: Johan Bergman - Tema: Temperance
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Reformationstidehvarfvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nykterhetseiteratur.

121

varligare prästerskap dock sökte arbeta för nykterhetssaken —
”då kunnen I lofva skriftefadern att akta Eder så mycket I
kunnen” O. S. v.

Det är ju, som ofvan antyddes, tydligt, att hela detta
uppträde blifvit tillställdt af någon ej alltför skrupulös
gycklare, som uppsatt de dråpliga brefven och låtit kläda ut den
ridande ”helvetesposten” för att göra sig lustig på
lättrogen-hetens och vidskeplighetens bekostnad. Huru stor denna i
verkligheten var, därom kan man göra sig en föreställning,,
då man betänker, att författaren till den nu refererade boken,
som dock är kyrkoherde, själf är fullt och fast öfvertygad,
att det verkligen var hel vetesmajestätet, som utfärdat de
hädiska och uppskrämmande brefven.

Själfva den omständigheten, att herredagen i Trier
befunnits vara ett lämpligt tillfälle för denna storartade drift är
emellertid ett vältaligt bevis på att de höge herrarne, deras
knektar och följen, på 1500-talet förde en allt annat än
nykter diet.

Att denna tid öfverhufvud taget väl behöft att få höra
nykterhetspredikningar, är alldeles otvifvelaktigt, ehuru det är
mer än tvifvelaktigt, om sådana som den nyss nämnda varit
af just det bästa slaget. Nog skrämde de tillräckligt upp svaga
sinnen, men skrämseln har aldrig visat sig på längden vara
något godt uppfostringsmedel. Det ser man t. ex. på
dödsstraffet, som ju varit afsedt att afskräcka från brott.
Knappast några tider hafva varit fruktbarare på brott än de,
under hvilka man med döden straffat både stora och små
förseelser.

Att krigsfolk särskildt voro begifna på dryckjom är vät
icke något för reformationstiden mer än för andra tider
karakteristiskt, men detta förhållande framträdde likväl och
uppmärksammades synnerligen under denna tid, beroende därpå,,
att det just var under detta tidehvarf som de stående härarne-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 22 02:43:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyktervh/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free