Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Sextonhundratalets nykterhetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA OCH TYSKA DRYCKESSEDER. 131
ning, till en biskoplig deltagare i den vilda orgien med
fortfarande tillfredsställelse förklara, att han ”aldrig i sitt lif känt
sig så glad.” Häraf framgår, att han på intet sätt kände sig
hafva gjort något felsteg, utan tvärtom fann detta sätt att
högtidlighålla en religionens bemärkelsedag alldeles i sin
ordning. Man får nu icke föreställa sig, att vare sig Karl XI
eller öfriga deltagare i denna fest i hvardagslag lefde ett
dylikt röfvarlif; blott vid festliga tillfällen ansågo de det höra
till högtiden att ”släppa Barrabam lös’1. Det ansågs vara ett
lofligt och fullt hederligt sätt att ge uttryck åt den
mänskliga, naturliga glädjen. Från denna ståndpunkt var det också
fullt hederligt — och tillhörde rent af en god och gästfri värds
skyldigheter — att supa sina gäster under bordet. Vankades
så liten fuktig förplägning, att ett ordentligt rus uteblef,
ansågs gästabudet vara tarfligt och inbragte sin anordnare föga
heder.
Detta var nu den ena uppfattningen. Men å andra sidan
visar det anförda, att äfven en annan syn på saken förekom:
drottning Ulrika Eleonora fann uppträdet upprörande. Denna
drottning är i historien känd för mer än vanlig fromhet och
prisas högeligen för kvinnliga dygder. Det synes, som om
kvinnan och pietisten (i detta ords vidsträcktare betydelse) i
Ulrika Eleonoras person förenat sig om den hårda domen
öfver dryckessederna. Kvinnan har ju af ålder ansetts böra
hållas fjärran från dryckesorgierna, och den inom kyrkan här
och där framträdande mera djupgående fromhetsifvern, ur
hvilken senare den s. k. pietismen framgick, fördömde i
allmänhet ruset, äfven då det gällde mannen. Dock finner man, att
äfven religiösa personligheter, hvilkas religionsallvar ingen
kan betvifla, stundom togo ruset (ej blott
måttlighetsdrickan-det) i försvar. Man ansåg icke bruket att berusa sig vid
högtidliga tillfällen för dryckenskap; med detta namn betecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
