Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Upplysningstidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
upplysningstidehvarfvet
onda i roten. Försök i den radikala riktningen gjordes
särskildt i Sverige, dels af den helnyktre Karl XII, sorn utfärdade
brännvinsförbud, dels senare af hattpartiets styrande mästare
som vid två tillfällen under frihetstiden genomförde en
åter-upplifning af dessa förbud. Förbudsperioderna blefvo ej
varaktiga, emedan nya, mera rusdrycksvänliga partiintressen snart
kommo till inflytande. Förbudsperioden 1756—1760 har fått
de vackraste vitsord. Det heter om densamma i en samtida
skrift:
»Sabbats- och högtidsdagar firades med anständigt skick,
bröllop aflupo utan oro, ingenstädes mötte man vilddjur i
människohamn, handtverkaren hade sin fristad vid sitt arbete i
stället för på krogen, makar lefde eniga, domare och präster
hade tid till nyttigare sysselsättning än att dem skilja och
förlika . . . Menige man är för upplyst att icke kunna se denna
märkliga nyttan, och när de tillika betänka, att den fattige, som
i denna hårda tiden helt säkert förgåtts af hunger, nu får bröd
till uppehälle, så välsigna de med innerlig glädje höga
öfverhe-ten, som med dessa visa anstalter förekommit en allmän nöd.» 1
De flesta lagstiftningsförsök afsågo dock blott att
regle-mentera det onda och att försöka förena det nyttiga med det
nöjsamma genom att på samma gång man trodde sig
inskränka förbrukningen, begagna tillfället att förtjäna på den
höjda beskattningen: man försökte redan det intressanta, ännu
så många hjärnor bryende problemet att befordra dygden
genom att förtjäna på lasten. Detta slags lagstiftning har trots
sitt då och då antagna utseende af ett verk i nykterhetssyfte
hufvudsakligen afsett finansoperationer till statskassans
båtnad och kan därför i denna framställning förbigås.
Större anspråk på omnämnande äga de talrika
förord
1 Se vidare J. Bergman, Svenska nykt.-rör. historia, 2:dra uppl.
Sthlm 1898, sid. 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
