Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Den modärna nykterhetsrörelsens förberedelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 nykterhetsrörelsens förberedelser.
Jag förutser här några invändningar, som man skall göra
. . . Den första är, att man icke alltid, och åtminstone icke
alltid i så hög grad, ser dessa sorgliga verkningar inträda. Jag
medgifver, att ett sällsyntare och måttligare bruk icke genast1
låter dessa verkningar framträda, och jag medger äfven, att vissa
naturer på grund af sin starkare konstitution kunna motstå
detta gift längre än andra. Men just detta gör saken så
mycket farligare. Man kommer så mycket lättare oförmärkt in i
den dåliga vanan, bedrager sig ett par år med föreställningen
om dess ofarlighet och varseblir ofta först när det blir försent
den olycka, i hvilken man störtat sig. Den andra invändningen
är, att man nu en gång icke kan undvara brännvinet; man
åberopar soldaters, matrosers och kroppsarbetares erfarenhet: de
skulle icke vara i stånd, heter det, att uthärda mödan af sina
tunga arbeten och strapatser, om de icke hade tillgång till ett
motsvarande starkt retmedel . . . Härpå svarar jag: Hvem gaf
brännvin åt romare, greker och andra forntidens folk vid deras
ofta rent af otroliga ansträngningar och strapatser i krig? Hur
kunde dessa utan detta retmedel stå ut med sina heroiska
mödor? ... Jag vill icke neka, att brännvinet i många fall spelar
en roll som läkemedel, och att det såsom sådant (men också
endast såsom sådant) kan ha anspråk på vårt erkännande. Men
den som gör brännvin till en beståndsdel i den vanliga
näringen, för honom förlorar det till och med den fördelen att kunna
brukas som läkemedel — ett faktum, som gäller hvarje medel
vid hvilket man vänjer sig till dagligt bruk.
Hvad är nu att göra för att hejda denna mänsklighetens
hotande farsot i dess framfart? Det första är väl, att man
bevarar de ännu ofördärfvade, i synnerhet barn och ungdom för
att någonsin förvärfva den sorgliga vanan, och jag ålägger
härigenom föräldrar, uppfostrare, präster och lärare som en
1 Kurs, af Hufeland själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
