Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nykterhetsrörelsen organiseras på Europas kontinent - 2. Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE. BERZELIUS. 229
relsemedlemmar. Sådana voro, som förut nämnts, t. ex. den
världsberömda kemisten J. J. Berzelius (sällskapets vice
ordförande vid stiftandet), medicine professorn A. A. Retzius samt
ministern, sedermera presidenten A. v. Hartmannsdorff.
Berzelius var naturligtvis ett namn, hvars auktoritet
vägde tyngre än någon annans till sällskapets förmån. Det
är ganska intressant att finna, huru framskriden redan han
var i sin syn på alkoholfrågan. Men så var han ju ock en
af dessa mänsklighetens föregångsmän, som alltid varit före
sin tid. I ett så godt som å ämbetets vägnar afgifvet
utlåtande till svar på en till honom ställd förfrågan, om
brännvinet kunde kallas ett gift, uttalade han efter en utförlig och
intressant motivering, att alkohol ovillkorligen måste betraktas
som ett gift, och att brännvinet, som vore en form af utspädd
alkohol, också, låt vara figurligt, kunde så betecknas. Ganska
intressant är det att iakttaga Berzelius’ hållning gent emot
prof. Kranichfeld. Denne, som infunnit sig på det stora
nordiska nykterhetsmöte, hvilket sammanträdde i Stockholm
1846, sökte äfven där göra gällande sin distinktion mellan
”das Geistige” i vinet och i de brända och destillerade
dryckerna. Kranichfeld begärde ett utlåtande i denna sak af
Berzelius. Denne förklarade sig hindrad — genom arbete på en
ny upplaga af sitt arbete ”Den oorganiska kemien” — att
ingå på någon undersökning af saken och uttalar sig i försiktiga
ord, reserveradt och höfligt afvisande. ’
Svenska nykterhetssällskapet hade mycken framgång och
såg 1845 sin medlemssiffra uppgå till ej mindre än 98,500.
Wieselgren var fortfarande hufvudpersonen och själen i
rörelsen, ehuru han visserligen ej hade dess administrativa
ledning om hand. Han företog efter för ändamålet erhållen
tjänstledighet vidsträckta agitationsresor rundt om i landet, och i
sitt pastorat Westerstad i Skåne, där han verkade åren 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
