Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nykterhetsrörelsen organiseras på Europas kontinent - 2. Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 RÖRELSEN NÅR SKANDINAVIEN.
—1847 förmådde han på tre år ej mindre än 1500 personer
att ansluta sig till hans där bildade nykterhetsförening.
En så mäktig och kring sig gripande rörelse som
Svenska nykterhetssällskapets kunde naturligtvis ej undgå att
återverka på lagstiftningen, hälst som den ju åtnjöt många
veder-börandes ynnest. Också fördes på de svenska riksdagarne
allt mer lifliga strider om brännvinet och slutligen sedan
regeringen, icke oväsentligt påverkad af konung Oscar I
personligen, 1854 framlagt förslag om en grundlig reform genom
den s. k. husbehofsbränningens afskaffande, bifölls denna
proposition af adels-, präste- och borgareståndet samt slutligen
äfven, ehuru efter hårda strider och på rätt egendomligt
sätt af det genom den nya lagen närmast träffade
bondeståndet.
Den nya lagen sanktionerades 1855. För att förstå
innebörden af 1855 års lagstiftningsåtgärd, den verksammaste
och för nykterhetssaken mest betydelsefulla, som hittills i
Sverige vidtagits, är det nödvändigt att i korthet redogöra för
den föregående svenska rusdryckslagstiftningen och hvad den
s. k. husbehofsbränningen innebar. Förut är omtaladt,
hurusom Gustaf III gjorde brännvinsbränningen till statens
monopol. Sedan detta system i praktiken visat sin oförenlighet
med statens ändamål, infördes s. k. arrendebränning (1788),
d. v. s. åt en mängd entreprenörer beviljades bränningsrätt
mot erläggande af ett visst arrende till kronan. Detta system
blef dock blott en öfvergång till husbehofsbränningen (1810),
hvarigenom själfständiga hemmans- och godsägare erhöllo
rätt att ”till husbehof” å sina egendomar tillverka brännvin.
De skulle naturligtvis icke äga rätt att försälja varan, men
ingenting hindrade dem t. ex. att betala sina förbindelser i
brännvin, om någon var nog medgörlig att sådant medgifva.
Och bedröfligt att säga var det icke alldeles sällsynt, att
drängar funno sig i att uppbära sin lön i brännvin. Den uttalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
