Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 9. 1ste Mai - Ännu et ord i striden om »Et daarligt varsel« (af A. M. H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annu ett ord i striden om »Et daarligt varsel
Det är i allmänhet iche lyckligt at komma som »senapen efter
måltiden", men då jag händelsevis fick se „Nylænde“ och striden med
anledning af B. B.s „Et daarligt varsel" så föreföll det mig, som
vore ett ord af ännu en qvinna icke ur vägen.
Jag fästade mig nemligen vid Red. protest mot B. B.s yttrande
„paa ægte kvinnevis forresten" och förvånade mig öfver den deri
såväl som i svaren till K. B. uttalade uppfattningen, att dessa
ord skulle innebära en ringaktning mot kvinnan, jemförlig med deras,
som yrka paa munkorg för kvinnan i det offentliga m. ra. m. m. och
att de voro „et spark i forbigaaende" en »henslsengt revselse til
kvindernes ganske slægt".
Någon kompliment voro dessa ord visserligen icke, men de voro,
enligt min mening, hvad bättre är de voro sanna med afseende på
kvinnans vana i allmänhet att søka „prutningsmon“ att „gå på akkord"
med allt och alla, saa långt som möjligt är.
Denna egenskap var nog engång serdeles nyttig ja kanske
rentaf en dygd på den tiden, då kvinnans underordnande under
mannen betraktades som ett axiom, för hvilket inga bevis behöfdes,
men den blef ett fel och en farlig fälla i samma stund, som vi vak
nade till insigt om, att det är vår oafvisliga pligt att høja os till
största möjlige likstäldhet med mannen.
Såviclt min erfarenhet sträcker sig, måste jag sanningen till
ära erkänna att i kampen för sjelfständighet och utveckling, kan
ske det störste hindret varit just denna vår egenskap att akkordera,
att slå af, att pruta med oss sjelfva och andra, i stället för att helt
bekänna och försvara vår ståndpunkt.
Om jag häruti måste fritaga några kvinnor, hvilkas mod och
öppna, fulla ärlighet väckt min beundran, så nödgas jag doch säga,
att många äro de ej.
Det förefaller mig, som vore denna akkord egenskap likasom
fastvuxen vid många af vora finaste och mest vårdade känslor och
just derföre svår att utrota. Vi äro ömsinte, vi vilja icke såra, vi
vilja- taga hänsyn till andras känslor o. s. v., men i denna ifver att
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
