Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 9. 1ste mai - Tidens tegn (Aasta Hansteen) - Om ofullkomnade äktenskap efter svensk lov (af A. B. Wicksell)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gøres nødigt at høre kvinder tale i den grændseløse forvirring,
som nu er omkring ös, dét taarner sig som tordenskyer i syns
vidden rundt om, hvor bagstræv vil forestille blufærdighed, hvor
raa sandselighed vil tale om kærlighed, og hvor renhed blir forhaanet
og fornægtet.
Om „ofuIlkomnade äktenskap" efter svensk lov.
Det var først ved den nugjældende „Sveriges Rikes Lag" af 1734,
at vielse indførtes i Sverige som nødvendigt vilkaar for et fuldt legalt
ægteskab. Rigtignok fandtes bestemmelse herom indtagen i den halv
andethundrede aar ældre kirkeordinans; men vielsen var ikke optaget
i landskabslovene eller landslovene, og den blev heller ikke almindelig
praktiseret. Efter de ældre love stiftedes ægteskabet gennem parternes,
brudgommens, brudens og hendes værges samtykke, samt derpaa føl
gende faktiske ægteskabelige samliv. En levning af denne opfatning,
at ægteskabet i virkeligheden er grundet paa samtykke og samliv findes
endnu i den gældende lov. Bestemmelserne herom findes i Giftermåls
balken 3—9 og 10 og 10—7 samtÄrfdabalken B—2 og lyder ordret så:
„Häfdar man sin fästeqvinna, då är det ett äktenskap, som skall
fullkomnas med vigsel, ehvad trolofningen är med, eller utan vilkor,
ändå att samma vilkor ej fullgjorde äro. Undandrager han sig vigsel,
och framhärdar i denna sin motvilja, varde hon då förklarad för hans
äkta hustru, och njute full giftorätt i bo hans, som i 10 kap. denna
balk sägs. Gör hon det, vare lag samma. G. B. 3-9.
Häfdar man qvinna under äktenskaps løfte, då skall han taga
henne till äkta, om hon det påstår, och hennes fader och moder dertill
samtycka. Är han motvillig; vare lag, som för sagt är. Nekar han
till löftet, döme då Rätten derom. Varder löftet för fast förklaradt,
eller har han låtit intaga henne i kyrkan, såsom sin fästeqvinna; hafve
sedan ej makt det löftet ändra ändå, att hon sin rätt til äktenskapet
eftergifva vill. G. B. 3-10.
Nylænde, Isle mai 1891.
Aasta Hansteen.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
