Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 17. 1ste september - For skole og hjem - Møens Klint (B. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Vi kornmo i lifligt samspråk om Amerika — och om hans fantasi var
mer än vanligt liflig vet jag ej, men nog af, det ryktet gick sen å
Klinten, att jag reste jorden rundt, att jag nu först skulle till Tyskland,
sen till Amerika m. m. m. m. Äfven hade den besten sagt till värden
att jag var en riktig „guldfisk“, och det förtröt mig, då jag tror, att
mitt uppehåll der i annat fall blefvet billigare. Men, som sagt vägen
var enformig, och ej förän man kommer nära Klinten visar sig stor
artade skogspartier. „Klintskogen“ är en bland de vackraste; den har
stor utsträckning, utomordentliga stigor och alldeles praktfull i belys
ning. En bokskog i solsken är härlig, det bruna löfvet på marken
riktigt gnistrar mot de ljusa stammarna. Jag tor så till Hunosögaard,
ett sommarpensionat och gästgifveri, der jag tog in. Gården har vackert
läge, med utsigt åt ena sidan öfver en fri mark och åt andra öfver en
liten sjö, hvaraf gården har sitt namn. Den har ett centralt läge deri
från det är särdeles beqvämt att företaga utflykter till alle sevärdheter.
Följande morgon begaf jag mig ut mycket spänd på, om jag ej
skulle bli besviken på det omtalade Möens Klint. Jag gick så till det
mest storartade „Stora Klint", till hvilken man har ungefär 25 min.
gång från gården. Här möttes jag af en praktfull syn, hela det här
liga, vidunderliga hafvet framför mig, samt dessa kritformationer, som
lysa i solen som silfver. Man skulle tro, at det är ett sydlänskt land
skap man har för sig, en sådan färgprakt, det blå hafvet med alla dess
fina, ljusa nyancer, de hvita måleriska klipporna, än nakna, stupande
brant ned i hafvet, än skogbevuxna med en yppig grönska, särskildt
klintepilen med sina röda bär ser praktfull ut och ger lif och färg åt
landskapet. Man har nu en massa utsikter att bestiga och en pro
menad längs Stora Klint är alldeles storartad, utmärkta stigor föra helt
ut på de yttersta spetsarna, hvarifrån man har en öfverdådig syn.
Alla tinnar ha namn och nästan alla sin sägen. Jag vill endast
nämna några af dem: „Taleren“, hvilken har sitt namn af dét goda
eko, som uppstår där. Den är en bland de vackraste af klinterna, och
den mäst imponerande; „Aalegaardsfald“, hvarom sägnen berättar, att
söndagsbarn här skulle kunna se Klintekungens trådgård „Abilgaard“
full af de härligaste frukter. „Dronningestolen“ var tidigare en af de
högsta punkterna, 403 f., men 1868 störtade betydliga massor ned i
hafvet 3—400 alns längd och bildade en ö utanför Klinten, men hvil
ken under tidernas lopp helt och hållet försvunnit genom böljorna.
„Sommerspiret“ ser praktfullt ut, bildande en massa tinnar och sär
skildt en, som i höjd och skönhet öfvergår alla de andra. Därifrån till
„Græderen“, en gråttliknande hola där en källåder löper, samt „Trag
ten" hvarifrån kntmassan från tre sidor stupar brant mot én punkt
-och derved bildar en trattformig sänkning så till slut „Graaryg“
hvars gråaktiga färg härrör från inblandning af kol och lera i krit-
Nylsende, iste septbr. 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
