Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 17. 1ste september - For skole og hjem - Møens Klint (B. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
massan. Från flera af dessa tinnar är anlagd stig ned till stranden,
en god sådan ar vid Maglevandsfaldet, hvilken klyfta är den största
på Klinten, skogbevuxen på båda sidor samt med sin utmärkta källa,
Maglevandskällan. Jag fick sedan en båt nere vid Maglevandsfaldet
och hade den turen att få »gamle Knud“, en 80-års gubbe, känd på
hela ön, till roddare. Får man honom, kan man vara säker på att få
höra om alla öns härligheter. Flan är rask och munter oacktadt sin
höga ålder och berätter med lif och lust, det går som et rinnande vat
ten och ej att undra på, om som troligt är, alla få samma historia.
Nästa dag blef jag anbefallt at företaga en tur på strandbrädden,
hvilket är särdeles lockande ty har man en gång fått ögonen öpp
nade för hafvets imponerande storhet, så utöfvar det en sådan drag
ningskraft och uppfyller en med en sådan längtan, att man tillbringar
sin mästa tid där. Det är ju något alldeles bedårande att ligga på
stranden och höra vågskvalpet ens syn vidgas, och man glömmer
lifvets mödor och besvär. Det ser värkligen farligt ut att gå där nere
på stranden och se upp på klipporna som nästan tyckes störta ned
på ens hufvud. Är lyckan god kan man finna de s. k. »Kongle-
Stenarne". De bestå af ett hårdt skal af flinta, men invändigt af en
porös kärna, som lossnar genom vågskvalpet. Äfven hittar man på
förstenade djur, man antager ju, att krithafvet har varit uppfyldt af en
massa lägre djurarter, vid hvilkas förruttnelse flintformerna hafva bildat
sig och under tidernas lopp fått sin nuvarande hårdhet.
Det hadde varit en tröttsam dag, och jag tänkte i mitt stilla sinne,
att jag riktigt skulle sofva som en sten den natten men besviken
blef jag, som man ju ofta blir här i lifvet. Jag hadde knappt somnat
in, förrän jag väckes af de mäst förtviflade rop, sådana, som endast
en i dödsångest kan ge ifrån sig. Jag störtar ut, och där stå alla de
öfriga gästerna, darrande af räddsla. Den ena trodde att elden var lös,
den andra att någon blifvit mördad, den tredje att det fans ett dår
hushjon bland oss och gissningar och »berättelser11 i alla tonarter gick
med blixtens hast från den ena til den andra. Flera af herrarne togo
mod till sig och gingo ned till sjön för att se, om något där var å
färde; men kunde ej upptäcka något, Det var ju svårt, att i den
ångest som de befunno sig i, och utan at ha fått reda på orsaken gå
till hvila, och flera vakade också hela natten då ändtligen nästa
morgon kom klarhet i saken. En af gästerna, som var af ett nervöst
temperament hade drömt, att hela huset stått i ljusan låga och hade i
sin vilda förtviflan ropat om hjelp. Efteråt kunde man ju ej låta bli
att se det komiska i hela uppträdet. Alla voro klädde i de mest roliga
dräkter, en ung flicka i schal och pince-nez, en i nattlinne, en herre i
strumpfötter och rock med ros i knapphålet, en i filt osv.
Nylæncle, iste septbr. 1892. 231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
