Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock måste till olika hyddor de vandra,
De svuro nu högt att bli trogna hvarandra,
Och Hulda hon lofvar att möta sin vän
Yid nästa dags skymning på kullen igen.
8. Så lefde den lycklige Hjalmar en tid,
Och sommaren flydde sin kos.
Med sommarn ock flydde hans gyllene frid,
Lik dalens förvissnade ros,
Ty så utbrast krigets förhärjande låga,
Från sörjande mö måste Hjalmar nu tåga
I striden — men Hulda i kärlekens glöd
Svor honom trohet i lif och i död.
9. Ett år var han borta, och glädje och lif
Nu växte i riket på nytt;
Slut var nu det grymma, det blodiga kif,
Och sorgen i glädje förbytt;
Med ax och med frukter sågs jorden sig smycka,
Då skyndade Hjalmar sig hem, för att trycka
Sin längtande brud till sitt trofasta bröst,
Att byta dess saknad i sällhet och tröst.
10. Yid hemmet han mötte den åldrige Sven,
En granne, och trykte hans hand:
^Välkommen, behjärtade yngling igen
Från strider och främmande land!u
„Tack Sven“, sade Hjalmar, „men hur mår min flicka,
Jag ilar till henne, och snart skall hon blicka
Med himmelskt förtjusande ögon på mig.––––––
Du hindrar mig, Sven, jag begriper ej dig.w
11. Och Sven tog i betslet och rykte hans häst,
Den ystra, tillbaka ett steg.
„Jag fruktar du blir ingen välkommen gäst.u––––––
Då studsade Hjalmar och teg.
„Bemanna dig, yngling, med mod för att höra
En hälsning, som hela din glädje kan störa:
Yet då, att skön Hulda, förskräckliga bud,
I dag är den store Sebastians brud.“
12. „0 himmel och afgrund“ röt Hjalmar och slog
Förtviflad stålhandskar ihop;
„Menederska, vänta, jag träffar dig nog!*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
