Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har refva ocli bärga så hastigt soui mau kau,
Så blef det ett förskräckligt väder,
Att sjöarna slog på våra kläder
Och ville rätt förstöra alla man.
9. Den stormen vi bör klaga,
Den räckt i fjorton dagar,
Den skar i vårt hjärta och bittrade vår själ.
Sen börja stormen åter stillna,
Och böljorna de börja falla;
Det friskar upp vårt unga lif igen.
10. När gossen varit borta
I åtta år så korta,
Så kommer han tillbaka, liksom han lofvat har.
Han såg sin ömma flicka åter,
Som uppå stranden står och gråter,
Och han kyste henne på rosenkind.
162.
Pärnå.
(Sången återgifves på följande sätt för att tjäna såsom exempel på den förändring
i rytm, som de flesta folkvisor vid sjungandet underkastas.)
1
— K––-
m
1. Ha du sitt en vilder sjö - man, som på böljan tumlar om-
4. När vi nu har seg - lat Stockholms - tor - - net för-
kring? Han aktar storm och ovä-der ja rakt för
ingenbi, Si då väntar vi den vack – ra Katrina - - kyrkan att få
T-
’ * L -i * ’
ting. Hvad möda och be - svär som en sjöman månd ut-stå! När
si. Aj där stån - dar flickor så fagra som en ros. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
