Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herodes: Kan du också säga mig, hvilka de tre män äro, som ha
kommit till mitt rike?
Knekten: De äro de tre vise männen, som ha kommit ifrån
österlandet för att tillbedja den nyfödde judakonungen.
Herodes (mycket pompöst): Här sitter jag, en herre och konung, på
min tron: min makt sträcker sig vida. Sadlen min gångare grå, till
Betle-hem skall du, min tjänare, rida. Hämnas vill jag på de tre vise män, som
om makten med mig strida.
Knekten (drager sitt svärd, rullar rysligt med ögonen och ser
blodtörstig ut): Jag, konung Herodes’ trotjänare, för sann, bär jag palasch i
min hand och baljan vid min vänstra sida. På min konung Herodes’
befallning vill jag mot de tre vise männen och mot den nyfödde judakonungen
strida. (Han stiger nu ut i förstugan eller i ett angränsande rum, och
Herodes jämte alla öfriga uppstämma följande krigssång:
Kör n:o 4.
Kejsarens ära vi frambära
Och med våra vapen i hand
Vår mildaste kejsare försvara kan. :,:
Triheijumvej, fallera!
När trummorna skramla
Och skottena ramla,
Gå vi till gevär.
Mot lienden vilja vi gå, vi gå,
Marschera, strapsera, gå på, gå på. :,:
Triheijumvej, fallera!
När alt är slutadt,
Fienden stupad,
Gå vi hem i fred och i ro,
Hvar hem till sin flicka han går, han går,
En kyss och ett famntag han får, han får. :,:
Triheijumvej, fallera!
Under denna kör svänga de krigiske knektarne sina träsablar, slående
desamma mot hvarandra. Den knekt, som fått det hedrande uppdraget att
resa till Betlehem för att göra den nyfödde judakonungen ett hufvud
kortare, återvänder nu, alt ännu hållande det blodbesudlade, dragna svärdet i
handen.
Knekten (tämligen skrytsamt och budföriskt): Nu är jag
tillbakakom-men, min herre och konung; tro för sann, ej finnes min like. Jag har nu
varit i främmande land och stridit med de tre vise männen. För sann,
deras ben har jag krossat, barnet funnit och dess bjärta genomstungit. Och
som vittnesbörd bär jag blod på min hvassa palaschudd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
