Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12. Sof här utan vagga, du barn utan namn,
Hit vräkt från all mänskelig hydda:
I)u grät blott en gång, du grät i min famn,
Då slog dig den hand dig bort skydda.
13. Sof sött uti jorden och vandrarti ej skräm,*)
Jag yppar nu själf hur du dödde.
Hörs domarn i skyn, då först uppstå och stäm
Den fram, som till offer dig födde.
14. Sof lugnt i din graf, jag försonar mitt brott,
Hos människor under en bila:
Och fast du ej dog i kyrkogårdens stoft,
Skall himmelen välsigna din livila.
15. Sof sött du oskyldiga, slumra i frid!
Din moder i stället skall vaka.
Hon hrännes till aska, hon gräfves ej ner
Och måste sin hvila försaka.
Ib. livar kväll skall jag uppstå och vandra omkring
Och följa din far i hans löjen.
Strö droppar af blod i hans danserskors ring,
Och blanda min gråt med hans nöjen!“
17. Nu grefven, som stått lik en bild utaf skräck,
Skrek „Kmmau på knä framför henne.
Hon sjönk i hans armar, hon röres ej mer,
Där står han emellan de tvänne.
18. Där stod han och liölt i den andlösas ämf,
Och ser på den späda i jorden;
Han blir sökt af sitt folk och funnen igen,
För lifstiden vansinnig vorden.
*) Folktron föreställer sig, att vid dylika ställen spökar det. „Utbolindjin
lätor bor se“. Hans läte är än som ett fårs bräkande, än som ett barns
skrattande eller hällre gråtande. Vanligen säges han först skratta och sedan gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
