Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447.
Den blinde harpspelaren.
Liljendal.
di
i.
Jag vid min har-pa sjuu-ga vill en me - lan - ko - lisk sång,
1—} —1 — i itö Kt—l-r-
hicr f 0 m i i * a i . zr~ i ^ □ T J 1
ivTr * Tj ■ ~ t [y T r # . #• L # J
r t ^_J - é — ■■4- L.
Ty sömnen från min’ ö - gon flytt, och nat - ten är så lång.
:l. Och den, som var mitt enda stöd, som var min enda tröst,
Som delade med mig sitt bröd, tog Herren till sig opp.
8. Ty lifvet tungt och ledsamt är. Min vandring är så svår,
Ty jag har varit blind och lam i många Herrans år.
J. Och när jag ledsen var och grät, så tröstade hon mig,
Och när jag bad, så bad hon med både för mig och sig.
5. Och när en kristlig vandringsman på denna vägen var,
Så gaf han mer för Emmas skull åt hennes gamle far.
(i. När kvällen kom jag slumrade vid hennes hulda barm,
Mitt trötta liufvud hvilade på hennes mjuka arm.
7. En dag med harpan i min hand jag vid en landsväg satt,
Jag spelade, men Emma sjöng, och hennes röst blef matt.
8. „Hur’ mår min EmmaVtt ropte jag. „Jag känner ej din rösttt.
Ditt trötta liufvud hvilade vid fadrens ömma bröst.
9. Där stod jag tyst den långa dag och väntade så ömt,
Och tänkte när hon vaknade få höra hvad hon drömt.
10. Där stod jag tyst och tordes ej det minsta röra mig.
Jag hviskade: „Sof sött mitt barn, jag skall ej störa dig“.
11. Det blef så kallt mot aftonen, men Emma sofd’ ändå,
Jag rörde sakta hennes arm: „Kom Emma, låt oss gå!tt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
