- Project Runeberg -  Nyländska folkseder och bruk, vidskepelse m.m. /
113

(1889) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ren död under lassat. Denna berättelse har naturligtvis liksom alla
dylika, omgestaltats tils den slutligen fått den form, hvari den här
blifvit upptecknad.

En annan gång hade en fiskare mot aftonen begifvit sig hem
från staden. Det uppstod storm och båten förliste under natten. Samma
natt hade stormen med hela sin mjuka elastiska tyngd kastat sig mot
den af två halfvor bestående förstugudörren till den drunknades hem.
Klinkan, som var sliten och måhända löst fastlagd, sprang upp och
stormvinden kom jublande in i förstugan, snodde ögonblickligt
omkring alla väggar och drog sig så lika plötsligt tillbaka, hvarvid af
draget gtugudörren skrann upp. Fiskarhustrun vaknade och trodde,
att hennes man hemkommit. En kall fläkt hade, då hon vaknade,
slagit henne mot ansiktet. Hon trodde, att det kom från hans kalla
kläder. Hon frågade om det var han, men då ingen svarade, tog hon
upp eld, klädde sedan på sig och gick ned till stranden. Tanken,
att mannen hemkommit, ville icke öfvergifva henne. Hon hade ju
känt en fläkt från hans kläder, då han svängde sig på golfvet, ja,
hon hade tykt sig se honom själf. Då man följande dag kom för att
meddéla henne dödsbudet, sade hon, att han redan under natten varit
för att taga farväl af henne.

Ofta har man äfven sett huru en person gått förbi ett ställe eller
hört huru han kommit in i förstugan och klappat snön af sig, till och
med rört vid dörrlåset, sedan han kört in på gården och då man gått
för att mottaga den ankommande, har där funnits ingen. Först efter
en kvart timme eller så, har personen i fråga anländt. Det har då
varit hans nhåmbltt som förebådat hans ankomst. En upphetsad
inbillning eller ofta rent af en tillfällighet har gifvit upphof åt dylika
tilldragelser.

»Störes1 man i ensligheten af tre på hvarandra följande
knackningar på fönster eller dörr, höras liksom starka vingslag mot rutorna
i nattens timmar — då må man veta att en vän eller frände samtidigt
ligger i själtåget.a

Efter människans frånfälle kvarstannar ännu detta andeväsende
och „går då igena.

b) Spöken.

Detta är i främsta rummet fallet med personer, som omkommit
genom drunkning eller blifvit mördade och nedgräfda ute på marken
och hvilka sålunda icke blifvit lagda i vigd jord. Anden uppträder
härvid icke alltid i den aflidnes gestalt. Så berättade en gumma i
Karis, huru där en mördad mans ande antagit hamn af en liten gul

1 Nyl. Alb. VIF, Minnen från västra Nyland af docenten Herman Vendell.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:42:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nylsedbruk/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free