Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (1) Ursprunget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virdalattd. 53
man de phoeniciste stenristningame. Man jemnföre t. er. Nami-
dica lll öc lV hos Gesen. med. Tab. 1 hos F. Magnufcit, än
mera Tab. lV sig. 3 inskriften pä kanten af en grafsteii wid Tu-
baflodens mynningi Siberien. (Må någon med Gesenius wid
sidan försöka en lyckligare läsnittg än Pallas’!). Grafstenar pryd-
des förnämligast med inskrifter, och stilen i dylika inskrifter hos
Phoenicier och Skandinavee öfwerensstänimer undranswärdt. Man
lem ore:
fNära Tunis sinnes en sten (Gcf. p. 187 ök 459) der man
läser-: (Tuggensis) Stenen år NIa-olani, Iopl)ifcl)ats sons,
konungens Banafas sons, af Banafa Toborants dotter,
Abd-Ujoearthi furstens sons, Aebeds sons,Iophischats sons,
konungen Schalgi sons, Carfachals sons — —- — . Rest
åt fadren af tacksam son.
I Sandsjö socken i Njudungen i Småland läses ä en run-
sten: Arinward lät resa sten denna efter Haka fader sikt och
Hertt fader hans och Karl hans fader, Hari hans fader och
Thiakr hasts fader och efter Tit.-, fader hans: således 7 le-
der, som wal gör öfwer 200 aritid. Egande skäl att antaga Helsing-
land såfoin en koloni från samma Bernstenskust, som Virdabefolks
ningen, påminna wi här om:
Malstasteiten i Helsingeland, som i fordna tider säkerligen haft
många likar: Frumunter ritade stekt denna efter sisiitlfa Bri-
sa son. Denna Brifa war Litts son, Liki war Uno son
Un war sas son, sa war Sathurs son o. s. w. till och med
trettonde led, (ändä intet christet namn,) således omkring för 400 är.
Aldre stenar hade wäl funnits till waglediiing der minnet brast-
Beggederas charakter erinrar mycket om de Biblifka stamtaflorna.
Sädane träffas ock i Angelsaxifka litteraturen, hwaraf anledning
gifs att antaga det Phoenicierne utspridt denna sed på Tyska ku-
sten gemensamt med seden att bygga grafwar, då Angler, Sam,
Variner och Vendiler bodde der femte hwarandra. Då dcßa bygg-
nader woro af penningwärde, behöfdeg ock gällande bewis på graf-
wens egare, i hwars hand jorden än kunde komma. Wi ha sett ·)
att en sten med phoen. inskrift funnits inuti en "keltl)" på Malta.
Så har man funnit runstenar inuti attehögar i Wreta kloster i
Ostergöthland 1760 (en rund) och wid Snoldelev i Dantnark. «)
Tivenne runstenar ha funnits inuti åtti-högar i Norge. (Geijer
Sw. R. Häfder l: löks-) Och i Barkiwd socken fanns någotfbre
1834 på ett åket-gärde wid hemmanet Ryßby ett stort stenriir, der-
undck en murad graf, liknande en källare, hivaröfwer låg
en afläng flat stekt med hwarjehanda figurer, liknande runor. Den
ristade stenen fanns ännu i behåll 1834. Ett owanligt stortrör är
ä samma hemmans egor. Enl. BokhälL Rydbergs på Lindefors
brcf till J. E. Lagergren1838. Sä fanns en rund sten sannolikt ien
«) Casert. Mon. Phoen. p. 105 Keltls-scpttlct«ttsn elakts-tim.
") Iduna V: Zö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
