Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (1) Ursprunget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 4 Vivdalartd.
Tellenmrkisk grafhög, med smärläsliga runor, liknande Angelsarars
nas. Runemo p. 391 följ. (Runstenen wid Jägerspris). Och
med runor, lika de Virdiske (funna inotn det gamla Virdarike),
har en stelt funnits i ett muradt rum i jorden nära Tannum i
Bdlnts län. Se längre ned.
I allnnlnhct forekommer ej mera, än sont behöfwes för bewis-
ningen om egande rätten. Gerbitansktx stenen: Hwilostållet Itt)o-
l«.:lig’, sorti beder om Holst-ens Baals tisd, Alf-s sons, —-
—- sons-, —- — sons-. Cartl)agin. 9: na: Sten öfwer F.
A—g sons, A—S sons. Marseillcska: Graf TNazori kortsi-
närenä Citicnscs (s;«å Cypetn): Iag Hanniel och Nahun
:«c—:«- son och min Fader !17. reste denna stenchrd i min
lifstid åt min son B. — Rest åt E. A— son. —- o. s. tv-
Stnnddm tkllkåggesi ett kot·t berün1: Sardiska stenm: anwudets
bus furstens, som war Sardernas fader. Fred öltkade han·
kjred tällfalle wårt land! B. N— son från L. Ej sållats slu-
tar en marker bön till Gud!
Mm äswcn resas tacksägelsestettttr och löftcsstennr till —solen.
TT ex. Muniqu qvintm Åt Baal Hel-ren; af A. HerrsYarcn
ösa-er Baals rike Libyeti, sovit slog Romarnes härar.
AES-ta runstenar erinra om denna Phoenicernas grafwåkds stil-
liksom Swenska Akademiens äreminnen påminna otn bett Ft«anskas.
T. ex· Furulsystcnen (i Wärind): Klaka söner låto hacka stenen
tssxcr fader sin och efter Kol och Vikittg bröder sina. Desoln
hast de lydkizåsts dmnm Af hednisk cult ha nog blifwit förstörda. Str-
ncn i Ganrta Helsingland, det en Fricco har sin ingens Pria-
pus år söndcrslagkxk lSe Brunfl, n. 1092). De oskyldige, ska
knappt hade mer än munnen, mäcktc ingen harm och samlade wal
ej clltr ctnkrng sikt våm hedniska kedjan-.
Iitljrerationen är ett ntnnnkande egenskap bos verserna redan
på Rut-emo, mtstek på tltunstenah Uti Isläcrdska skaldestycken och
i S·.rgol«rdtt, som wntit Poellskt affattade. J Rom och Grekland
lur must rj funnit detta mättjud eller drott, sdtn dermcd tillfreds-
ställts. Ht1r drtttr bruk cj utgått från ett ännu äldre litteraturs
Wi säzxtt ej, att det funnits i den phoeniciska Possien. Ct
heller am tvi mycket att döma efter. Men dec poistiska, som m-
går i Vint-ms, föranleder fdrnnsdan, att någon pol-risk skönhkk M-
sens tiggt i att stgtlla ord nära l)rv.1randt««1, sotrt börjats med sam-
nm borstas Dct kan i Nordkn ha utbildats till knycken konstmes-
sigt)ct, då det ett gäng blifwit trkiindt sök skönt ’).
-) J de s-,’t)oenicsske versen-, soxtt ingå i Maurits förekommer t. ex.
riter dm leka-ml lasartett: tWi erinre om Voeal-:simmen!)
Nkh a lonim nalanntd . .
Chym la chnnyth ·
Ulunmåthyal myrtljtbarn
— — binlllri adcrdin bin uthu
snott-syn mottoth . .-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
