Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (2) Runurkunder i Virdariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Vicdacand.
ej blott låta utländningar läsa wära äldste" ruuurkunder. «lo
magnis et voluissc sat. e5l’«.
Björketorpssierten i Listerbt) socketr på Varan eller Ble-
kingsknsten, der Nunncbyän utfaller i hastver, Worms Monet-men-
temr Lemgyiense (n. 219), n. 2058 bland Liljegketts Runm-
kunder, urgafs Aue gånger af Worin med något werlandeteckning,
erkännande han sig mycket och jörgäswes ha arbetat på läsningen,
finnande en Labyrint as runor, inhemska och främmande, latitt och
grekiska. Arngrim Johnsen försökte en läsning, hwaraf ingen me-
ning kunde bli. W. Grimm (Ueber die deutscbe Nunen p. 197—
208, aftagen ä tab. Vill. Gott. 182l.) trodde sig kunna läsa
blott ett och annat ord, men tillräckligt för öswertygelsen, att det
ej war främmande runor eller utomskandinaviskt sprät. Den fö-
res till runstenar med främmande rtnrarter hos Liljegren. Och
det med rätta. Dct är ej Bach runalfabet, med hwilket han in-
högg de många Upplättdsta stenarne omkring Anskars tid eller sed-
nare, enligt nu gallattde mening« Hon är sremmande i Siwa-
rike — förekommer dcr blott på 2 stenar i Uplattd och en i Sö-
derntanland.
J Blekiprg angiswer Liljegren 6 stycken. Der synes den arten ha
warit dett inl)erntka. I flockerr rusthållar, (med icke främman-
de runor) deraf Upland har 1000, anföres hos Liljcgren —- en i
Bleking, och denna blott ester en uppgift utan läsning iPeringskölds
samling (n. 1414hos Liljeg.) Detta synes ge m) styrka ät tvär sats-, att
här på Ostersjokusten funnits en runskrist hos den å Germaniska
och Skandinaviska sidan bosatta stammen, som ej bliswit förd till
charike, titasonr Swearikes runor ej särdeles lyckats hinna hit«
neder. Wid närmare jemnförarrde af de Blekingska runorna och de
runor, som Anglosararnc förde med sig sråtc Ostersjokusten, lik-
som as de runor Hrabanrrs Maurits fann hos "Nordmc«tn« och as-
tecknade (denne Erkebisk. i Mayntz dog 859),af derunor.Jsidorus
Parisiensis aftikat i sitt tvctk sie narren-sons, ele- positmfs öc «-
te«·8, en handskrift frätt samma 9:dc seklet, samt afde Tyska tune-
alfabeten, som funnits i coelcx sangalliensis från 900:talek, i
God. Exoniens. i Coel. Vittelob. 64 Od) Ci.s(1. Vindob. 828 sattlt
hos Lazius och Trithemius —- alla sammanställda hos W Gritnm
— kan man ej länge twifla, att det funnits ett Germanitkts
Virditkt runalfabet, om hwars ursprung från det Upsalisia
wi twtfla, ehuru W. Grimm så antager-. Wi tro snarare att
Upsalarunan är dett tyska runans syster —- eller moster, om man
fä will; tvists-, att begge härstamma från Phoeniciska alphabetet,
ehuru rett tyska, anmänd hos folk as större odling, ej kunnat behål-
la sig wid de 16 bokliåfwerne allena, utan ökat sina skatter un-
der tiden. Om den Sweisktt runans ålder må man dock afgöra
efter behag, tillskriskrsa henne Odin eller Bale, så är klart, att
derpå ingenting beror om den Tyskas ålder, om hwilken Vemm-
trus Fortum-rus på 500.talet yttrar, att barbarer inristade den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
