Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1 Kap. Har här funnits ett Virdaland och Virdafolk? - 7 §. Virdafolk eller Småländningar - c) Virdarunan eller Virdarnes skriftecken - (2) Runurkunder i Virdariket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Virdalanb. 65
tned bälte, upplyftande händerna —- för att walsigna runorna
Steven roar således en as dem, hwakeniot Conciliet i Nantes ät
895 utfärdade besallningen om förstörande, sä lydande:
taks-les 7»07«e, areas f» ras-poesis los-sia me- sjjloestriäus efa-«-
monmn inatzyimtkonföas deoeptf amasonen-, red-· se nota co-
veyzt ök dejex»«t, jets-AM- ejfocifantm estam- in tett-« lord
pxojs"ot«ez»tzzr, est-i Assmaqu ej mesta-idets setts venayay2’ Posse«-4t.
(Jac. Grimm D. M. XXXV,) på samma gäng, som det befall-
te6, att de träd, som så högt dyrkades , att socket ej dristade lito-
ta en qwist, borde nedhuggas djupt wcd roten och brännas. J
est bättre bebyggdt land woro deßa stenar och träd bättre känderif
nitälskarne emot dem och förstördes. J Norden kunde en och an-
nan bewaras af skogarnes skugga eller bristande nitälskantnothed-
nista kulten. ,
N:r 6. Möjebro-stetien, den andm Uplandsstetien,är n. 361
i Bantil, 2054 hos Liljegn som blott anför den, angiswasxderink
arten såsom främmande-. Den läses från höger. W. Grinnn fin-
ner srothi rit . . . . det öfriizii lemnade han oförklaradt. Deni
iäsetr F. M. likas-i oh a görödö mini: Froth. afritsde Onan-
neii på hästeii med ett swärd swängdt öfwek hufwudeO lik och
gjorde det till ett minne. Här äro iel Blekingsrunor. ii
betyder H, det liggande timglaset D o. s. ro. »
N:r 7. Bekgastenen. Pii Sörertnanlandskenen wid Berng
i Trosa socken, n. 2056 hos Liljegr. träffas en inskrift med flera
Vikdarunor. Sjöborg tog det för grekiska och läste oinukttzofi-
los: Wän af win och mur-grova —- en anteckning af en
Väring; man wet, att dylika stundom plågade greker:1a, som
Tmäste höra sjungets grctista med "bacbariskt uttal.« F. M. läser-
Fino Kitro hitin-: sin-s eget hyttesienarne.
Nr 8. Eii sten funnen i en ketch, (så" kallas ä en Vl)oen.
stenstrift den«n1nr:1de graswen, deri stenen läg) E)wid Tmnuni knä
sluta wär blek pa Virdarunor i de oswanom liggande Skand. ri-
ktm. Dct är n. 2064 i Liljegr. Runnrkunder-. Lisen i Lilje·i«.
och Brunii Fornlenmingar prodison hor tino mdoz as F. St.
Dro vilt on heidinom vö(oin): Stenktsta wältad på ett
hedniskt helgedomsstcille. Att hedning ej war ett ord, sotii
uppfanns af Christtia, är klart. Eiwind Staldaspilier, Hedniskii
skalden, ger Asiigndartie namnet heidin god Gat-i m7o Isak-Jo: fol-
iens goder. Da en hedning kallade siii helgedom l)c-dni:-k, wille
lian antyda den mängd af folk, som erksmde densannna (inotsatsen
till settnamnets n. w. betydelse). Jnskristen i kelthcsn skulle säle-
dee wisa, astt detta war cn helgedom för allt folk-.
» »Att denna runaJom läses pä Bketiii S enarne, warit känd
pa Ostersjons kust wester om Bleking, säsedes på deit westliga
Swenska och sydliga Norrska hafsstranden, taxi nian af många
’,l Derom längre fram.
Ny Smålands Beskr. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
