Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kap. Urminnen - 1 §. Fanns i urtiden någon beröring mellan Virdastammen och Grekerna? - d) Nederland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Urminnen. 97
Joter ha skiljts från och blandats med Ikittatn Om detta allt
fä tvi yttra oß längre fram; tvilja nu blott anföra möjligheter-,
att Ioternamnet uppkommit af Phoeniciska öfwersättningen af
Vikingar eller bedyggarne as Vikens stränder, liksotn Väringar-
sedan kallades de som bodde wid Varankshafwets stränder-. Latt
kunde de äldste Vikingartte ijelsive lata att upprepa om sig stent-
lingantes benämnande.
Wi få längre fram soka ådagalägga, att deßa Ioter warit
Norberts inbyggare, förrän den stam, forn Tacitus kallar Sveci,
omfattande också citats-tes somman franttrattgande med en
större kultur och sedatt spridde sig äfwen till de delar i Scandi-
navien, der man hwarken träffar halfkorsgraftrmr eller kriminel-
grottor ellets Ruckcstenar. Wi fa se att sW f. Chr. f. hade ett
folkstam här i Norden blifwit utrotad as det folk, som ta belorde
Englands och Frankrikes kuster, och att ett phoenicistt nybygge då
anlades- nära den fot-st åtkomliga berustenskusteu i Nore-en. Dä
denna iii- n. io. Skanska kusten, synes detttt nylzygge legat på den
stora ött Gleßaria, sorti läg "toid inloppet af Ostersjön", ott) som
torde förstounnit toid deu Cimbriska floden, lemnande eftersizz blott
Hlåss·ö.
Men deit folkstam, font fanns här fine Sigge Fridtilfßott, och
font förstde hans språk och af honom förstods, niaste ju tvara
bland Taciti Svever, som utmärktes afen Gudinnas dyrkan. Hwad
ha besätt-bergssidor kallat sig sjelfme? Hwad war det for ett statu,
som nedsteg stan Alde
Da sekler swarat, att Göther från Swarta hastvet novan-
drat till wart Götalattd, synes toäl skäl att undersöka på hivad
två-; det« skett, ehuru man mer syfielsatt sig med f. k. Gilt-rtttt)atrd-
ringar sekin Norden.
Wi ha sett att en Gnchastam med ett rodt launn träffat-s i
Indien. Wi kortli, att den mening gjot«t sig gällande,att ger-maniska
sprakens «ll)l):tals rötter qwarstå uti Indiens fornspråk,attflera de-
ras tnyther der ha sitta niotstoarigheter, att Persiskan ännu tydli-
gare bar systondrag med Germanista språken, ej blott i glosor
utan i grannnatik sk) och att toid Kautaftts Götl)et· med ett språk,
likt dett lllftlanska Bidelöfwersättningens träffens in i de sednare
seklertle ED, boende bland ättehogar like dem, sonr träffasiSwea-
rike så witl som Göta ottt Virdarikc. Men teetit tvi intet om dr-
ras öden frän det de lemnat Asien tills de byggde under tvär
karlwagn ?
Att deßtt Göther äro Rotnarnes Getce torde nu wara allmän-
na meningen. Wi fnitter dem således wid nedta Donau och we-
’) Sw. skötta Litt. 2: is, m, 20.
") Ja dec skalbar-nu i dag do Götber wid Donatc nara SilistriaiBttl-
gatlen, ek lazigr frätt Tomt, der Ovidius talte och iktek Getifka,
således ock nara Wanja wid Sri-arta hafwet, enl. Tbunmanm
Ny Stitålartds Besin 10«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
