Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 Kap. Urminnen - 4 §. Caledonier på wår westkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
språk i Gaeliskan: Sneachda Snö, Fear (Ver, sirar) man,
Fearde, (Virdt1) manlig, tapper, Baird Sångeiro, Siare (sörnt-
sägare, lärateisånger),soiit synes bildadt as Odd , ehuru, der ej en
qwinna utan en man war den sjungandee, namnet tydligen blef
maseul. generis. Alb: berg, deraf Albion SFI-? ). Armin
MM: palats. Bolga: Belger (Beldyrkare). Carchar carcer
(sängelse)· Tata: tunts (torn). Ard: ordnas (hög). Multe,
Mar: make (l)af). Neatha: Naud, runan betecknande ett så-
radt knä (ndd). Nionag: VI: pupillus, pupill, dotter, flicka,
nanna, nunna— ord, som tyckas wisa, att Gaelerne före Oßians tid
haft beröring med Phoenicier, Romare och Skandinaver. Wi
torde ock fått Gaeliska ord in i wårt språk. Kanste är Gorm
(kunganamnet) det Gaeliska Blå, giswet såsom litet örnämare åt
mannen från Bleo—gind, Blac—nsannaland. S kan Laga
ha sm rot i Llwach:wt1tten. Möjligen år Finn,gen.afsionn,
hwit (fnöhwit?) roten till Finnland, stan-mark, Finn—wed
och detta: Gat-leks benämning på ett land, som Phoenicier kalla-
de Levoners land, Kimbrerne sjelswe Schone land eller Scho-
ne-naf, deras Scandinavia, af Sklaver det-emot kalladt Svich . . .,
hos latinska förss. Alba-tets land.
Urd-innev.
Wi nalkas nu till fornminnen, ty alldeles förswunnet sy-
nes ej minnet as Gaelern Finn å wår westliga kust· (Att
Fingal egentligen hetat Finn, nppltzfer oß Arfwidßon)· Eller är
det ej ett dylit minne, som gått fran flägte till slägte, fästadt af
hwarje generation wid något då warande märkligt föremål, som
kunde bewara åtminstone namnet till kommande tider, wilket till ilut
förstenats i Lunds Kraftskyrka2 Ett Jätte Finn är aswen iSmå-
land ett koloßalt minne, hwars uppträden måste tecknas i samma
stil, fosn när han sträfthr att nedbryta Lunds kathedral. ar
Finn(gal)s anfall mot Lodins stenkrets i den helga natten,då an
nedlögg Gudabilden, warit grundämnet gör solkminnet, som na-
turligtwis öfwergick på kyrkor, då de bli vit folkets helgedomar ?
Är det grundätitnet för den allmänna Jättesagan, som förklarar
de stora stenarne kastade mot kyrkornas «l)jällror«? Med Jätten
Finns minne förenar sig ock ett om hans qwinna. Hon fattar
i en af pelarne i den Lundensiska Krvptan Den hwita amin-
nan, sotn Jätten will rådda och föra till si , ihågkommes sarde-
les på Hallandskusteii, der det af Oßian be fungna upptradetwal
rimligast skett. EULGrimms D.M.537, berättas iHalland, (npp-
giften hemtad hos S. P· Berell), att på en fjerran ö låg en gång wtd
en eldkas en owanligtlång blind man, en annan af likaoJättestorlek
stod jemte honoin och rörde i elden med en jernstång. Da dit ankom-
mande sjömän nppgiswit, att de woro fran Halland och Getmge,
frågetde den blinde ester den hwita qwinnan och gaf dem ett
silfwerbälte att spänna om henne, och en ast att sätta på altaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
