Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kap. Fornminnen utan säker sekelberäkning - 6 §. Joter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söker fekelberökntng. 155
Haralden wältalige J. t. O.
. Erland H. s. J. t. O.
. . Erland E. s. kom äter till Swerige.
. . Peder till Flidishttlt i Näsby socken.
. . . . . . . . Ion P. s. t. Fl.N·R-1279(Räds
L. lll. 17) g. nt. en dotter af k. Erik Presthatare i Norge, så-
ledes swäger med Hert. Waldeniar.
Haris son tvar Peder N. R. Wäpn. 1312—35, Ridd.
1337——10. G. m. Märtha ledotter (Skäckta) till Swansivik.
Dennes son Suno wat Lagman i Småland. Wäpn. 1326,
Ridd. 1335. f 13395 far till tBrngisle, som war åter Jarl till
Orkenöar11e, R. R. Ridd. 134—t. f 1892. Men Peder Jonßons
son Iott t. Fl. R. N. 1396 (R. L. lll. n. 389) hade en son
Peder I. s. som 1430 skref sig: Pedher Ionisfon bygiande i
slidislnrlt i Nåsby sokn. Hans ättlin« ar Båtarne hade, så
länge ättert sanns, mycken egendom i Swaland, blifwande slutli-
gen Friherrar till Hätlirttda.
Wi förklara således som ett mißtag, att wisa Gylfes och
Gåttge Rolfs såder,Forn-Joterne, till Finland. Rolf sjels räknade
anor srän Troja (minor) och rimligare söka tvi inflyttnint ar frän
Rhenen, der skandinaviskt spräk talas, än der n. w. Fins an är
folkets modersmål, antagande, att Gylfe, hwilken Odcrr sy-
nes träffa ej sä tämjt sraii Fyen, har sitt Iotalaprd i Götalan-
det och att gränslandet Finland, som ihatts ättefadeks tid haft
gemensam kung med Jotland, ej eller då låg bortom Bottniska
wiken, ej eller då redatt war befolkadt af en stam, som talade ett
i grunden frän Skandinaviska tungomålen skildt språk, utan tvar
det nuwarande Finnsedem som i t4zde s.klet kallades Finland.
Före Phoeniciernas ankomst anse tvi att äswen de utträngde Skan-
dinaviste stammarne lefde förnämligast as jagt och fiske,tä111de blott
hunden, kände blott stentedskap,l)ade eld (man finner ofm sotade ste-
nar i deras grottor), seglade i båttrr asen nrhålkad trästatir, förfärdigade
as flintredskap, tillhnggne med flintyran, urhälkttde med hålmejslen,
jagande och krigande med sten och stinnoapen, att de bnro knackestenar
wid sina bälten, prydde sitta qwinnor med bernsten, kännande
blott bilderstrift o. s. w. (enl. Nilsson) Men sedan Phoeniricrne
kommit i nejden, lärde de lysttr stenar as37,000 skälpttnd, fingo de
tvapen afkoppar, sörwarade inom obereddit kalfskinsskidorz lärde de as
Sceaf eller Rit eller Erik att ärja i mullen och så säd nr den
sädesstärfwe, som ankommit med det främmande skeppet, skärande
säden med bronsskärorz lärde jemte en Gudinnas dyrkan också
att idka boskapsstötsel och satte kohornsskast wid sina bronsdolkar,
kunde snart öpprttt åder med bronssnäppare och lärde sig sjelfwe
legxm koppar med tenn, sök att härda honom till egg-redskap,
såeirde tennet sannolikt frätt England och kopparen från Spanien,
slutligeit upptäckande i erna berg och sjötrr jernet, som de wißte
sörgvlla och pryda med smaksnlla sirater. Deras krigswapenworo
0
« 0
0
O
.-«O
o «
· s
- s s
s 0
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
