Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 Kap. Fornminnen utan säker sekelberäkning - 9 §. Longobarder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säker sekelberöknittg. 179
ru Longobarderne, förrän de nuunder K.Grimoitld och K.Romuald
biefwo döpte, dyrkade siseriiegam ai·l)ot-(-in, det Mali hängde en
hud, på hwilken man sköt till måls under det man höll kapplöp-
ning, men kastande spjuten bakifrån. Bidrationerne dertvid höllos
för Orakelgifwande. ") Sedan delades huden t· små bitar och en
hwar åt upp sitt bit. Hudett måste wäl ha warit af en ko, som
dragit deras Gudinna till den heliga källan, för att få äran upp-
ätas. At- skrocket ett bewis på förra kultens ritus, så bin nätti-
nas, att en qwinna, som kom för tidigt en Julotta i Wieslaitda
gamla kyrka, och ej gas akt på, att det war andantes ottesång,
tillsades af sin guanin att gå baklänges ut igen och lemita sin
kappa på trösklein Hon gjorde så. Sedan om morgonett såg man
en liten lapp liggande på hivar graf. Detta synes förutsätta ett
bruk under förra culten att dela något, som angick religionen, uti
dylika bitar; ty uppfinningen utan all grund wore allt för be-
synnerlig.
Barbatus nedhögg trädet och folket blef döpt.
J Fornmannasagorne omtalas slik spjutkastntng på hudar,men
Jsländartte ha blott kant det forn en lek, hwarwid styrka och skick-
lighet kunde ådaaaliiagas
Yggdrasil tvid Urdarbrunneit (en Vanisk myth) wat- ctt slikt
träd tvid watten. Detta ökar skalen att antaga, att Longodarder-
na, som utgingo ur Scandinavien, woro af Banernas stam och
kult.
Ormen ingick i Longobardernas religion, sa oin särdeles helig.
Barbatus hade sorgen finna iiftvisn de döpte fortsatta att dyrka en
vipor-in sitt)ui.«tci-stcn. Men han förmådde Dtottnitlgtll Romllalds
gemål, att lemna fin Onnbild· Dett tvar af guld och han lat
dekaf göm paten och kalk och gaf konungen derur den H. Natt-
warden. Men en närwarande försäkrade, att om lians hustru fä
gjort, hade han strax afhuggit hennes hufwud. Siikerligen wak
denna ortnbild en mi««ii«jigk«sn, lik dett forn Gudinnan iMagdeburgs
tempelhöll i handen. J Luntertun i Bleking,der Harald Hildetand,
hwarsson förde den bölande kon med sig på krigstögett, säges ha
residerat, rvar en ormbild att wid Christendomens införande ned-
bryta. Midgärdsormen hörde till en Utgårds tult. Det war kat-
ten, hwilken Asa Thor skulle lyfta i Utgård.
Att Lottgobarderne woro af Skandinavisk stam, är numera
afgjordt. Wi erinra blott, att de förre kallat benkläder hosor
(lmälandskt), att alla deras kungars namn iiro germanifka eller
skandinaviska och en mängd af deras lagtermen ininnan fick
morgingap och Phaderpl)ittin, hwilken morgongåfwa och få-
dernefci ärfdes af qwinnans äkta söner. Qinittnans arf förswann
dock om hon blef gift med en ofri nian. Den Agimnndus (Jni
0) SF anfägos tvibtationerne af den skakade rttckestenen lvid Spcknljnlt. Ove
den sista- tvar udda eller jemt gaf ja eller nej till det inLn önskade weta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
