Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6 Kap. Fornminnen ur 9:de seklet - 12 §. Gorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9:de seklet. 293
saklig, ett ord som i en summa återger de öfrige uttrycken om de
Christnas grymme förföljare, författande en religion, hwars cult
Diethmer wißerligen stillrar som hemst. Riisk ådagalägger i sitt
Gienswar mot Einarßori 1831 p. 13, att flera sornisicindske ord
alldeles ej så öswersättas efter nyisländskan, utait att ofta fornhe-
tydelsen kan ha bibehållit sig t. ex· i Swenskan (exempel på det-
ta sednare fall anföres).
Rimligast är wäl ock att en sådan man ej fick tillnamn ester
barndoms-seder. "anüchhaltend" torde den charakter, som måste fin-
nas hos en "Riksstistare," aldrig ha warit.
Hwad slags hedendom war det Hardegort och Gorm upprät-
tade på Anstariska kyrkors ruiner? — As Diethmers stillring se
wi tydligen, att det år de mörka offren, som kallades Fröblot,
deßa hwart 9:de år återkommande menniskooffer m. m. Blef Si-
ward, som wi antagit sör Hardegons fader, derföre kallad Siwar
Frö? Jnsiöt så det namnet Siwardsson i en källa, bland dem
Joh. Magnus mißsörstättZ
Så kan det bli begripligt, att menniskooffer sunnos både i Up-
sala och wid Leire- Tr) Vanastammen söljdeiSwearegementet Odens-
stammen. Och så otroligt det är att menniskooffer woro införda att
giswas till den sökgudade tung Sigge Fridnlssfon, den reformerade he-
denreligionens Oderk, sa säkert ar det, att till Oden, Solgnden ")
i den oresormerade hedenreligionen, i den urgamla Hyperboreercul-
ten menniskooffer ej brusto. Mycket sannolikt äk, att Seländarne
haft samma hedniska cult Gorm återupplyftadr. Wi minnas att
Nattgudinnedyrkarnes färg war blå. Det må då anmärkas, att
Garm hos Oßiati betyder blä, och att Gorm den gamle kallas
Anglicus. Nag hade genom honom namnet Gorm,owanligti Nor-
den, inkommit. Gocm Riksstiftaren lär på mödernet härstammat
srån den gamle Jutlandske underkungen, efter han sa snart wann
der ett Parti och helst bodde på Jellinge gård, der hans ättehög
ännu ses med sina runstenar. Och sonen Harald heter Blåtand.
Det är ej wißt, att det war ett bknamti sör ett naturlhte. Tand
synes wara ett ej omanligt Amigas superstitionis" inom den tult,
Gorm tillhörde. Harald Hildetand ihågkommer wialla. «J Frank-
rike har man egt en Riddare Geosroy med stora tanden (cie Lu–
signan), hwilkeit uppgas anor srån Melusina — Fisiqwinnan."
Till Wildswinsinsignierna, hwilka Tacitus raknade till ALstyernad
widstepelser, hörde utan twifwel också wildswinstanderna. Ocn nu
å det smycke, sort-ställande wildswinshusrvudet, som bars ofwan
hjelmen, någon utmärkte sig genom en stor eller blåsärgad bete,
insatt i hjelmprydnaden, sa uppkom lätt ett tillnamn deras.
·) Fr. Münter anmärker, att ingen solarciilt tvarit nian meimistoosser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
