Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 Kap. Fornminnen ur 10:de seklet - 3 §. Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10tde seklet. 303
utmanade med hånande ord några ur Swenska kämparnes led, att
möta sig. Han kallas Magnus Dysaroald, men som Disawald
ar ett i Danmarks många nrknnder från samma tid ej förekom-
mande namn, då deremot rotd samma tid en Duua och en person
till Walden (i Halland) nämnes, anse tvi rimligast, att här är
fråga om en Duus a Vald. Duusslägten förde nu lut-saxen.
Erngiöle Ptate kastade den stolte ur sadlen. Peder Ulffarö son
Hans Bratk roar den siste namnkunnige man i ätten. Han styr-
de i alla hänseenden ösrver Småland, utom Värend. En Gustaf
Pederßon Ulfsar introducerades -1625 ««’). Wapnet har pä många
sätt i tärde och ils-de seklerne afbildats. Slågten har hufwudstrk-
ligen bott i Småland och deß föga lycka på tjenstedanan ansetts
som följd af Sigfrids deices Dells in lider-os liberorum.
J fordna dagar wille ansedda slägter räkna anor frän Gun-
nar Gröpas ätt. Ulfsparrarne uppgäfwo sig härstamma frön
Garra, forn uppgafs wara G. G:s son (g. m. Runa Anunds
dotter). Den tillbakaseende Ulfweno slägt uppgaf sig hai sina
ådror upptagit Gröpablodet genom Gunnars dotter Gödika, som
blef gift med en Lagmarr Bengt Ulf, en as Trolleslägtens anher-
kor, liksom stamfktk till Ulpho legisek decern provinciarsnm wid
1200. Nögot särdeles betydande skål skulle wäl ha legat till grund
för deßa anledningar i Katholska tiden, dit anherren likwäl afskyd-
des som helgonet Sigfrids mördare. Dahlin än gißar, ärr säger
bestämdt, atc Tillbakaseende Ulfwens ätt härleddes frätt Stenkil,
hwars iitt således torde ha haft lättare wid att efterträda den Up-
saliska lejonätten, om han i en tid, dä historien omtalar Erling
Skialgssons m. fl:s kenni, haft ett arfdt marte, sorn gaf honom
anseende för att nedstamma, om ock på ett moder-ne, från Vårdi-
ska Joarsätterr med måndilden. Med tanken på Swenska namn
inom nämnde slagt erinra wi att lunulan, som kallades uldsax,
fördes as en Halstein Ulfsson i Oslo 1357 och en Ivar Vid-
sax af Dansk-Halländst härkomst wid samma tid.
Gyllensparrarne, som i 16:de och 17:de seklerne egde Jngelstad
och de gamle ritningarne derstädes, räknade anor frän Ulfsparran
ne, hwilkas wapenmärke de förde i skölden, blott forgylldt. De
sednare hade ofta ståthållarstao i Småland, t. ex. Mänsspåfwels-
son Ståthåll. på Rumleboda 1452, sonsonen af samma namrr roar
Ståthåll. i Småland 1544, dennes sonson Måns Eriksson, Stäk-
hall. på Kalmar, död 1599. De förra guvernade likaledes osta.
Jöns Jönsson (Gyllenfparre) till Jngclstad hade 1569 öfwersta
befallningen på Kronobergs slott, nast efter Jons Nitßon Ulffcm
Hk Jöns i Jngetsmd hade en son Peder till Ingelstad, g. m.Ka-
rin Sträle till Eknaholm, hrvilkas son Jöns Gyllensparre introdu-
cerades 1627.
«) Fadrerr Peder Jönsson till Härdinge toar son af Jötro Rilosmr Ulfsar till
Osebt) 1568 Stathäll östv. hela Smålands 1569, öfw. Kronob. län;
1590 Befallningsman på Kronoberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
