Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10 Kap. Fornminnen utan tidräkning - 11 (7) §. De XII tribus på Värends landsthing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 som-minnen utan
rodde fritt af en hivar att täta måla sinnebilder på sin stöld, i
htoilkett händelse wäl inaen krigare kommit med hivad Curipires
(Pl)oen.) kallar okt-Wo- örrÄa och Virgililts (LEtt.) putsa par-na.
Sonen ärfde ej blott rit-ja utan ock hivad Scboliastett till Curi-
pides tallar alver-öt- m;««z-z’o», hwilket Berttd betvisar blott kunna
öfwersättas med «Familien Wappen«. lknngaätten hade ofta le-
jonet eller rättare, dett slägt font i ett rike egde lejonbilden tvar
dett förnämsta· Sä hade, enl. Pausanias, Agamemnon på sin
stöld ett lejonbnftvud tnjv neka-orient- Mai-taxi Skalderttas stöld-
befkrifningar torde oftast tvara uppgjorda på fri hand och blott be-
wistt, att fköldmärket ansågs as annan wigt, än den blott primta-
det· kuntta ega. En nyst-; och peæco kunde ej åläggtts att ha
besked på det sednare staget. Alklnäon har, enl. Pindarus (Pyth.
8. 64), sitt faders ormbild, htvilkett fadren fätt rätt att bara för
sitt spädomskonst Turntts hos Virgilius (Æn. 7. 789) har sitt
stamfaders bild, åsyftande tnytben om ättetts ursprung. Nilens
bos Ovitins (Met· ö· 187) har dett 7:arntiga Nilfloden, frän
hivats stränder ätten kommit, i sköldett, sjelf nämnd efter sitt mär-
ke. M. Sece volas ättlingar förde, enl. Silius Italiens (Pnn.8.
:385), ett man med högra handen i en eld. Atten kallades efter sköld-
bilden. Ett ättling af Brennns hade, enl. samma Silins, sinat-
tefaders bedrift tecknad å fnt sköld. Tetta bewisar, att ärftlig he-
raldik ej är en Chrifttta koratägetts uppfinning, fast klart är, att
under medeltiden denna kontinuitet af antika heraldiken —- stelna-
de i de båtdäfte former. Doek war bördsfördottten attsettiigett ut-
wecklad redan hos Romarne. Plinius anför (Hist. Nat. l-b.85),
huru förbud att sätta en främmande bild (i»-:sgo) i sitt egett ätt
(z,-«-ns) afliördes redan i Seipio dett Afrikanfkes tid. Atticns, Ci-
ceros wän, bestraffar atfiillig adelsfäfänga i detta hänseende-.
Varro ntgaf ett heraldik. Ett slags Nidarhns (t. er. Basilica
qÆmilta) fanns i Nottt fätväl fotn i Karthago. K. Selcnei "att-
bortta tvapen" ntwifas både i hans sigill i fingerringett och i
hans mynt. J Oßisttt anföras siöldbucllorne säsom mtnnestecken
afstnpade hjeltar, hwartvid Artvidßon gör en god anmärkning, med-
delad l)äroftv. p. 121. Ont Longobarderna, som sade fn; wa-
ra ntgängne nr Skandinavien, berättar Paulus Diac. att de sat-
te en ft.«:ng tned en persons märke på hans graf. Se Bernds
förklaring af det dunkla stället p. 315 f.) Hernlerna, som of-
wan Danmark och Sttttdet sökte fin kungaslägt, bare testen bade
pa tväpen och i fanor, hwarpå utmärktare krigare igettkätsdes.
De Christne prestertte sökte i början förtränga deßtt hedniska igenkän-
ttingstnedei. Clemens af Alexandria deltog ej deri, men uppma-
nade de eljtiftne, att wälja fredliga bilder, ont de oek af arf hade
rofdjttr o. d. som ättemärke ml ös- aeppæysöeg sju-It- Egil-t-
718Ä8iag . . . i) ler-sa tronat-en
Ali ha nödgats till denna widlyftighet wid tankan på wåra
lärdtta fördomen-, grundade i en forskning, som stannat wid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
