Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kap. Återblick med rättelser och tillägg - 2 §. 2 Kap. p. 71—78. 3 Kap. p. 78—123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telser och tillägg.
Venere in ista, quæ pers horeentes tenent
Piernmque dumos: ert-ber iris scsirpus ionis,
Rigidæqtre tsupes atqtre montjum minæ
Cox-lo inset-untur·, et jag-«- gens hæc quidcm
Din inter- arscta cautitrm duxit diem
Secssetrr ah undisz nam sali metuens etsat
Psiscum ol) periculum: post quies Sc olium
scout-ilats roborante audaciatn
Persvusit allis deveiri cubilibus
Alque in marinos jam locos descendens.
Post illa r«ur"sum, quæ supra fati sumrrs,
Dixi anta —- —— — Oestrymnis
Håk, liksom i A—i Descriptio Orsbis Terne, år slutligen
fråga om land och haf högt ofwan Britannien och Rhen. Först
beskriswes en kust med af wattnet utätna sträckor, der, sonr wi
rveta "outredda naturkraster" ännu i wär tid oförtänkt rofwa skepp
från mindre försigtiga seglare, än Himilco war. Här ärv emel-
lertid bränningar och waßrika fund. Denna kust lär wal sträckt
sig från Rhens utlopp till Jutlands norra spets. Derefter blir
en kust synlig af helt annan natur· "Drefs nägorr händelsewis
dit", fick han se klippstycken hopade på hwarandra, bergfpetsar,onr-
swepande sig med molnen, törnhrickar utåt de sluttande fjellsidorne,
med mera, som wäl ej upphanrrs, förrän Jutlands norra udde
blifwit sedd. Hiir war en folkstam, som cj i början kom ned till
kolonistenras anläggning på stranden, men slutligen tog mod till
sig och nedsteg ur sina bergsklyfter.7) Derejter öfwergär författaren
till någon aflägsen ort, som säges ligga 7 dagsresor till fots från
hans Oesirynrnis, som bet synes-, ej insulæ 0esls-. . . utan pro-
morrtmsjum Oestr·., kläm Abtla FC Calpe (fe Vers. 9l).
Det förra stycket angör owedersägligen en forskare i Nordens
urhistoria —- locus sane ciassicrrs rörarrde Nordens rik-inwårrare.
Ike-manier i Descr«. Orb. Terræ och lefs Lgr-eremits t· Or-.
Mai-. afse uppenbarligen ett och samma stalle. Man klandrar med
skäl Avienus för sin lärdomsjagt efter garnla namn, tör att fä
stilen lik gnlläldrens författare —- en fåfänga, som cj ännu öfwer-
grfrvit oß, hwarföre wi sirifwa t. er. Aasis-, forn må kunna er-
inra om Jordanes Umeå-·- under det Plinius förlägger detta och
flera af de namn, wi träffa hos Iornandes, på Kaukafus. Ly-
caorr i Mythologien war en man, som förrvandlats i en wargz
Lycaonien i mindre Asien ett bergigt landskap. Wi hanrvit«e till
p- 148 följ. «Elfwor" och anse ej lätt att här komma frän Norge.
Orn Ligurerna ha wi yttrat oß p. 131 följ. J Desc-; oxb.
«) Schöning och Gebhardi airtoio, att Phoenicier nihnggit det Worm kallar
ten-Firm- mimbite i Telemar en, hrvarest först warit ett hednistt, sedari
ett christet cnltställe. Sjöb. NomeneL p. 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
