Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
historia i detta hänseende eger att bjuda oss, ty att stanna på
hvardagslifvets bullrande väg och för ett ögonblick af någon
gifven anledning uppkalla bilden af en man eller qvinna,
som på ett framstående sätt införlifvat sitt namn med
fäderneslandets eller mensklighetens utveckling, är en högtid,
som vederqvicker och stärker, äfven om den röst, som
tolkar minnets betydelse, i jemförelse med dess innehåll vore
aldrig så svag och obetydande.
Det är i sådan mening, denna tidskrift öppnas med
följande korta skildring af Johan Olof Wallins lif och
betydelse. Han är förut tecknad af så många, af Bernhard
von Beskow ett par gånger, af Fryxell i hans inträdestal i
Svenska Akademien och helt kort af Agardh i hans svar,
af Hammarsköld och Malmström, af Rydqvist och Palmblad^
af C. P. Hagberg och J. H. Schröder, af P. Wieselgren
och Geijer, och han är besjungen af en mängd skalder,,
men främst af Tegnér genom den i Svenska Akademien
åt honom helgade sång. Hvad här meddelas, är
hufvudsakligen en sammanfattning af hvad sålunda från skilda
håll yttrats om" Johan Olof Wallin såsom vitter man,
sam-manstäldt med studiet af hans skrifter.
Han var född den 15 Oktober 1779 på ett fattigt
underofficersboställe i Stora Tuna i Dalarne, och han var
den äldste af många barn, sjuklig, men med godt hufvud,
som derför borde gå läsvägen, för att komma till en
anspråkslös presterlig plats, med hvars inkomster han i
framtiden skulle kunna hjelpa föräldrar och syskon. Fadern
ville för sin del gerna ha fatt honom till militär, men den
kroppsliga svagheten räddade den svenska kyrkans
blifvande primas från rekryter och exercisfält, och den
väntade hjelpen till de kära i hemmet kom på gamla dagar,
men ej från en fattig komminister, utan från den förmögne
pastor primarius i Stockholm.
»Barn af en stackars far, som led från led
Af bara bönder sina anor leder,
Jag trädde som min egen lyckas smed
I verlden med ett ärligt prestbesked,
En varm välsignelse och rena seder,
Och eljest ingenting att pocka med».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
