Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Johan Olof Wallin, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
< i6
JOHAN OLOF WALLIN.
nya förslaget. Detta var färdigt och utgifvet 1814 efter en del
slitningar mellan Wallin och Samuel Ödmann ; men Wallin,
som var missnöjd både med hela planen och med valet af
sånger, utarbetade i hemlighet och lät år 1816 trycka ett
eget förslag, hvarvid han begagnade både sina egna och de
andra ledamöternas samt främmande författares till komitén
ingifna försök. Tilltaget var onekligen djerft, men Wallin
var som alla stora reformatorer säker på sin sak, och han
lyckades äfven, oaktadt Ödmanns förtrytelse och motstånd,
att få detta förslag med obetydlig ändring antaget af
komitén och år 1819 af konungen stadfäst. Vår nu varande
psalmbok är således i det hela Wallins verk, äfven utom
de 126 nya psalmer, han der skrifvit, och den stora skara
af äldre, han omarbetat.
Tvenne tillfallighetsstycken vittna om Wallins känslor^
då han fullbordat detta storverk: det ena är den vackra
tillegnan af psalmboksförslaget till prins Oscar, det andra
hans predikan i Vesterås domkyrka, då han invigde den
nya psalmboken med Davids ord: »Sjunger Herranom en
ny sång!» Och han kunde, i sanning, vara stolt öfver sitt
verk, ty det erkännes allmänt, att få protestantiska
församlingar ega att uppvisa en så värdefull samling af andliga
sånger, äfven om anmärkningar i detalj med fog kunna
göras. Visserligen står Wallin icke ensam, utan han har
nitton andra författare med sig, af hvilka de förnämsta äro
Franzén, Ödmann, Hedborn, Geijer och Adlerbeth; men
det var dock hans anda, som hvilade öfver det hela, och
han hade sjelf under det tioåriga arbetet småningom lyft
sig till allt renare och ädlare både anda och form, till dess
han slutligen stod på höjden, jemförlig ej blott med de
största, vi haft inom vårt eget land, utan väl äfven med
dem, som under reformationens tider utpreglade psalmen
till hvad hon blef för den protestantiska församlingen,
nämligen hennes bästa sammanhållningsmedel och hennes
naturligaste uttryck för gemensam glädje och sorg. Ja, ligger
det en bestämd skilnad utpreglad mellan den lutherska
psalmen med dess högstämda allmänlighet och kärnfriska,
manliga fromhet å ena sidan och den mera subjektiva och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
