- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1880 /
24

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 OM UTSTRÄCKN. O. ARTEN. AF MENNISK. KUN SK. OM NATUREN.

den förflutna eller tillkommande tiden och ej heller det,
som ligger på för stort afstånd eller har för stor eller for
liten utsträckning. Med afseende på fullständigheten af de
sinliga varseblifningarne finnes en inskränkning af annat
slag. I naturen står allt från det största till det minsta i
ett organiskt samband, så att hvarje atom förmedelst de i
den inneboende krafterna inverkar på och sjelf påverkas
af alla andra. Kristallen, växten, djuret, menniskan erfar
närvaron af alla marteriela partiklar, men det oändliga
flertalet af de partiela verkningarne blifva så svaga, att de
undgå vår iakttagelse. ’

I likhet med de högre djuren har menniskan olika
sin-nesorgan, som äro särdeles känsliga för bestämda
naturföreteelser. Dessa organ hafva under loppet af talrika på
hvarandra följande arter och generationer utvecklat sig till
stor fullkomlighet, och då man väl med Darwin måste
antaga, att inom den organiska naturen blott sådana
inrättningar kommit till utbildning, hvilka för deras egare
medföra någon nytta, så följer också, att graden af
fullkomlighet hos hvarje sinnesorgan noga motsvarar behofvet, och
att den menskliga organismen utbildat sinnesorgan blott
för de yttre inverkningar, hvilka närmare beröra dess
tillvaro. Vi hafva t. ex. en fin känsel för temperaturen och
likaså för ljuset. Genom för stark hetta eller köld skulle
vi förgås; ljuset åter ger oss hastigast kunskap om de
omgifvande föremålen, hvilka" kunna göra oss gagn eller skada.
Deremot hafva vi ingen känsel för den oss omgifvande
elektriciteten. Under det att vi märka ett till- eller
aftagande i värmet* och ljuset, uppfatta vi ej, om den luft,
hvari vi andas, innehåller fri elektricitet eller icke, om denna
elektricitet är positiv eller negativ. Om vi beröra en
telegraftråd, känna vi ej, om dess delar äro i elektrisk rörelse
eller hvila. Och dock händer ju understundom, att både
menniskor och djur träffas af blixten; men faran härför är
dock ganska ringa och kan ej anses i någon nämnvärd
grad träffa slägtets tillvaro. Vore det icke så, utan skulle
hvarje individ dagligen hotas af lifsfara genom blixten, så
skulle nödvändigt känseln för elektricitet hafva utvecklat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 21:21:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1880/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free