Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Frågan om byzantinernas historiska betydelse, af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 frågan om byzantinerna8 historiska betydelse.
ling allt mer börjar uppdagas, studerades grekiske
kyrkofäder och härmades byzantinska miniaturer, byzantinsk konst
beherskade det italienska måleriet ända till Cimabues tid,
grekiska helgonlegender, apokryfiska böcker och utdrag
af klassiska myter dels öfversattes, dels bearbetades eller
travesterades af vesteuropeiske skriftlärde och rimsmeder.
Bildstormarnes motståndare, den helige Johannes af
Damaskus, kan till och med sägas vara hela
medeltidsskolastikens fader. Byzantinsk kanslistil och byzantinska
embets-mannabenämningar inträngde icke blott hös serber,
bulgarer och ryssar, hvilkas statsskick icke var stort annat än
en svag /skugga af Tsargrads majestät, utan äfven hos
italienarne, frankerna cfch engelsmännen.
Den europeiska kulturverlden har genom det grekiska
rikets undergång lidit en förlust, som icke uppväges af de
räddade manuskripten och flyktingarnes pedagogiska
verksamhet i Italien. För renaissancens blomstring var ej
katastrofen i Konstantinopel en nödvändig förutsättning, men
vårt statssystem har derigenom icke blott blifvit rubbadt,
utan äfven stympadt. En högt begåfvad nationalitet, som
syntes kallad till en stor roll vid sidan af de andra kristna
folken, störtades i sekellångt barbari hufvudsakligen genom
det katolska Europas afund och tvedrägt. Eftersom den
historiska utvecklingen bestämmes af frihetslagar, icke af ett
blindt, obevekligt öde, har man väl lof att våga det
antagandet, att, om islams framfart i tid blifvit stäckt, så skulle
det byzantinska väldet, i likhet med andra icke bättre
ordnade medeltidsstater, hafva kunnat föryngras och i denna
stund kunnat stå såsom den naturlige väktaren af Europas
fred vid Bosporen, kanske såsom en jemnbördig ledamot i
stormakternas råd. Huru vida felet i någon mån kan
godt-göras, är framtidens sak. Så mycket är likväl säkert, att,
skall äfven ingen ny isapostolos fira sin kröning i Hagia
Sophia, har dock den europeiska vetenskapen en gammal
skuld, som ej till fullo kan gäldas, förr än minnena af
medeltidens helleniska odling frälsats undan orientalisk
vanvård och okunnighet.
Harald Hjärne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
