Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - Ernst Wallis, Illustrerad verldshistoria, anm. af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 6
literatur.
och om feo,dalväsendet af Th. Westrin, om de skandinaviska
landen af prof. Odhner. I nyare tidens historia möter oss en liv
rad af författare. C. A. Zachrissons framställning af Karl V:s
tidehvarf fyller icke hvarken i personernas karakterisering eller i
händelsernas gruppering och uppvisandet af deras yttre och inre
sammanhang sin stora uppgift; aldraminst är Karl V sjelf
tillbörligt uppmärksammad. Ett bland de läsvärdaste styckena i
samlingen är deremot M. Höjers skildring af den katolska
reaktionens tidehvarf; att det slår ett hjerta i historieskrifvarens
bröst, är väl ej att klandra, helst då sträfvandet att undvika
partiskhet också gör sig märkbart. Det ligger deremot i O.
Alins berättelse om tretioåriga krigets tidehvarf något af kall
precision, som sticker af mot Höjers värma; men den noggranna
planmessigheten i hela framställningen, den klara utredningen
af invecklade förhandlingar och andra krångliga frågor samt
jämnmåttet i anförandet af detaljerna röja den utbildade historikerns
säkra takt och skarpslipade kritik. Renässansens äfvensom
rococo-tidens literatur- och konsthistoria är skrifven af Nyblom. Stödd
på Macaulav, men pröfvande allt med sjelfständig forskning och
moget omdöme, är ü. Annerstedt en värdig tecknare af den
engelska revolutionens historia. Tiden mellan Ludvig XIV och
franska revolutionen är till en större del skildrad af lektor T.
Säve, till en mindre af M. Höjer. Detta samarbete för ej med
sig någon disharmoni, ty i fängslande, sympatetiskt anslående
stil liksom ock i förmågan att beherska sitt ämne, likna
tvifvelsutan de båda författarne hvarandra. Med en stil, som
påminner om Mignet, hvilken också i ej ringa mon följts vid
framställningen, har S. J. Boethius berättat om franska revolutionen
samt i teckningen af Napoleon hållet kurs mellan Thiers och
Lanfrey. Tiden mellan 1814 och 1848 är tecknad af Wallis,
den nyaste historien (till 1871) af Säve samt nutidens
literatur-och konsthistoria af G. v. Friesen.
Om ett på detta sätt tillkommet verk haft till författare
män, tillhörande samma historiska skola, då hade det varit en
sannolikhet, att de spridda styckena varit uttryck af en
gemensam, helgjuten grunduppfattning, hvilken som en röd tråd gått
genom det hela. Så är emellertid nu icke förhållandet. De
författare, soin utarbetat »Illustrerad verldshistoria», hafva rätt
skilda uppfattningar och åskådningssätt, hvilka ingen redaktion i
verlden skulle kunna helt sammanjämka, emedan de, till stor del
icke egentligen historiker, hafva hvar sitt fackstudium, i hvilket
de lefvat sig in och hvilket de betrakta som ett helt för sig.
Dertill kommer den ibland väl långt drifna sönderdelningen af
arbetet. Den fornklassiske filologen Centervall, den »germaniska
renässansens» härold H. Hildebrand och teologen Fehr hafva vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
