Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Literatur - F. Berndtson, Dramatiska studier och kritiker, anm. af A. L. - Jonas Holmer (Herman Annerstedt), Mitt sjömanslif, anm. af A. L. - J. Bailey, Lustiga historier från Danbury, anm. af A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
literatör.
för elak). Öfver hufvud karakteriseras boken af en sund,
estetisk ståndpunkt och ett brinnande nit för gedigen dramatisk
konst.
Jonas Holmer (Herman Annerstedt). Mitt sjömanslif. Stockholm,
Seligmann & Comp.
Denna resebeskrifning är »etwas derb», som ty&ken säger,
men är man ej alt för svårt bekajad med fördomar, så måste
man ovilkorligt tilltalas och uppfriskas af dess fullständiga
frihet från all konventionalism. Längder och torra ställen saknas
visserligen icke, men i ersättning bjuder förf. på andra partier
af djerf originalitet och klar åskådlighet. En egenhet hos förf.
är hans — som det synes — fullkomliga otillgänglighet för
erotiska känslor. Deremot har han öppet sinne för naturen, och
vissa tropiska naturskildringar, A. ex. kap. XXI, kunna i yppig
prakt jämföras med det bästa i den vägen ur Humboldts Kosmos
eller Camoens’ Lusiaderna.
J. Bailey. Lustiga historier från Danbury. Öfvers, af J. A. S.
Stockholm, Seligmann & Comp.
Ett bättre urval hade kunnat träffas bland dessa historier,
af hvilka en stor del äro dels för obetydliga, dels en
omtugg-ning af ett och samma ämne. Men de bästa af dem äro
onekligen ypperliga profbitar på den egendomligt öfverdådiga,
moderna amerikanska komiken. Särskildt äro barnens lif och
själsrörelser, äfvensom de husliga trakasserier, som uppstå genom
flytt-ningsstök, rengöringar o. d., tecknade med kostlig satir och
drastisk sanning. Under läsningen af boken har flere gånger det
så mycket omskrikna »Röda rummet» af Strindberg fallit oss i
minnet, och vi kunna ej underlåta att här i parentes anmärka
en sak, som detta arbetes många bedömare hittills alt för
mycket förbisett, nämligen att förebilden för Strindbergs stil är —
icke Zola, den vi tro oss veta, att han vid nedskrifvandet af sin
bok ej ens kände till — utau Dickens och amerikanarne. Detta
bevisas icke blott deraf, att t. ex. »embetsverket för utbetalande
af tjenstemännens löner» är direkt kalkeradt på Dickens’
»omsvepsdepartement»; utan hvarje opartisk jämförare måste, utan
att derför taga »Röda rummet» såsom konstverk i försvar,
ër-känna, att det obestridligen eger åtmiustone en i någon mån
försonande egenskap, som Zola saknar ända till sista skymten,
nämligen humor.
A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
