Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - En tafvel-historia, af G. Göthe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i76
en tajfvel-historia.
vänskapen eller kärleken. Det första paret betyder den vaknande kärleken;
derföre kysser den ena Eroten äpplet, innan han kastar det, och den
andra står beredd att uppfånga det med bägge händer; tvifvelsutan för att
sedan kyssa det och så kasta det tillbaka. Det andra paret, som skjuter
pilarne, föreställer den redan trofasta kärleken. — Men hvad betyder månne
uppträdet derborta? Här äro två Eroter i slagsmål. Den ene har bakifrån
rusat på den andre och klämmer honom så hårdt, som ville han qväfva
honom. Denne står dock på sig och bänder upp en finger på
motståndarens hand, så att han måste släppa taget. Men då nu angriparen i
ilskan — tvärtemot kampens lagar — biter i den andres öra, väcker detta
de kringstående små Eroternas förtrytelse, och de kasta äpplen på
förbrytaren. — Ej häller må haren undgå oss, som Eroterna jaga derborta. Han
satt nyss i god ro bland träden och åt af de nedfallna äpplena, då han
blef uppjagad af en yr Erotflock med buller, rop och skratt; somliga kasta
sina kläder efter honom, andra springa, andra flyga efter honom; men
haren kilar undan dem, och i villervallan faller en raklång på ryggen, en
annan på magen. Men ingen begagnar pilar, ty man vill fånga honom
lefvande och skänka honom som ett välbehagligt offer åt Afrodite. Ty se!
här framför grottan, hvarur den svala bäcken flyter fram, står gudinnans
egen stod, formad af nymferna utaf tacksamhet för, att hon gjort dem till
mödrar för talrika kärleksgudar. En silfverspegel samt förgylda sandaler
och spännen ses upphängda bredvid, och en inskrift säger dem vara
nymfernas skänker åt gudinnan. Sjelfva ropa de högt, att de äro Afrodites
tjenarinnor, och Eroter frambära äpplen till henne som offer, bedjande, att
hon alltid ville skydda deras vackra trädgård.»
Så långt Filostratos. Har han gjort denna skildring
(denna och de öfriga) efter en verklig tafla? Man har
tvistat derom. I saken sjelf ligger dock ingenting omöjligt.
Han kan altför väl ha sett en dylik tafvelsamling vid
Neapel och deri en tafla sådan som den beskrifna.
Antaget således, att taflan verkligen funnits till, huru
såg den ut? Ty säkert är, att den i mycket skilde sig från
en flamländsk duk på 1600-talet.
Man har ända till senaste tid varit altför benägen att
underskatta värdet af det antika måleriet. Förlåtligt nog.
Ty då flere af arkitekturens och skulpturens äfven allra
yppersta mästerverk hunnit fram till oss, må vara i ruiner,
samt, särskildt hvad skulpturen beträffar, tallösa och
delvis förträffliga repliker gifvit oss en ganska åskådlig bild af
denna konstarts blomstring, har den obevekliga tiden
förstört nästan till sista spåren de grekiska målarnes förgäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
