Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
literatur. 192
till och med den glimta, återstod af poesiens blomsterdoft, är
ädelmodigt nog att, såsom en offergärd åt gamla minnen,
sjelfmant vilja falla i sin bedragne, förre älskares famn.
Denne sistnämnde, hvilken — mirabile dictu — villigt
antager det gjorda anbudet, har visserligen, såsom vi erfara, varit
invecklad i åtskilliga, mindre vackra affärer, men tyckes dock,
blott man på hans förhållande lägger lämplig måttstock, efter
omständigheterna ej handla så illa, man af honom kunde vänta,
och till och med ’Vara i stånd till verkligt ädelmod.
Så ungefär te sig för oss de handlande hufvudpersonerna i
»Et Dukkehjem»; och vi torde väl kunna säga, att, om också det
hela ej just gör synnerligt skäl för den benämning stycket
erhållit, samt, såsom vi skola visa, i vissa delar ej är fullt
naturligt, det dock i allmänhet taget gifver oss en både gripande och
varnande bild ur lifvet, sådant det, tyvärr, i många »hyggliga»
hem gestaltar sig, trivialt, tomt och innehållslöst.
Eller är det ej för den uppmärksamme granskaren
uppenbart, att den pestsmitta, som finnes på djupet hos alla de nämnda
personerna och upplösande och förstörande mägtigt ingriper uti
deras lif, är brist på ädla grundsatser, samt först och sist brist
på religion f Det är likväl ganska betecknande att se de tankar
och sträfvanden, som under de stora högtidsdagar, inom hvilkas
ram dramat är förlagdt, uteslutande lägga beslag på det så
kallade dockhemmets innebyggare och gäster, att aktgifva på,
hurusom den enda gång någon af dem synes egna en tanke åt högre
ting är, då uti sista akten Helmer, försökande att afvända sin
hustrus förtviflade beslut, rådvill utropar: »Har du icke
religionen»? (såsom vägledare), och hon svarar: »Jag vet ju alls icke
rigtigt, hvad religionenv är»! och vidare: »Jag vet ju icke annat
än hvad presten Hansen sade, då jag gick och läste. Han
berättade, att religionen var det och det. När jag kommer bort
från allt detta här och blir ensam, så vill jag undersöka den
saken också. Jag vill se, om det var rigtigt, som presten
Hansen sade, eller i alla fall, om det är rigtigt för mig».
Såväl genom framställningen i öfrigt, som särskildt genom
det nu anförda har författaren, om också ej med fullt medveten
afsigt och egentligen på ett mera negativt sätt, gifvit en
antydan derom, att det är religionslösheten, eller den religiösa
ytligheten, som fräter det menskliga lifvets rot, omintetgör en idéel
uppfattning deraf och inom sig bär fröet till allt materielt
och lågt.
Detta synes oss vara just den lärdom, vi säga den
synnerligen vigtiga lärdom, enhvar borde hemta från »Et Dukkehjem»,
men vi erkänna tillika, att, för att komma till detta resultat, det
fordras att djupare tänka sig in i frågan, än måhända de fleste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
